Metallica-ett bildspel

Metallicas basist, Robert Trujillo in action.
Photo: Mattias Johansson


Metallica! Vad säger man? Det säger jag inte nu, haha.
21 timmar jobbade jag på Sonisphere, sen några timmars sömn och sen blev det 8 timmar till för redigering, bildspel mm. Trött.

Konserterna och det andra får jag berätta om en annan gång, inte tid nu.

Men så länge får ni titta på ett bildspel från SONISPHERE med METALLICA i spetsen!
Se det HÄR.

Kamera 1 trasig

Småstressigt eftersom min ena kamera (markIII) just lagt av, regnet dödade den, eller nja, gjorde den handikappad iallafall. Funkar att plåta med, men alla displayer är döda, verkar byta mellan kort 1 och kort 2, vatten överallt.
Nu ligger den på tork, The Hives börjar snart och då vill jag att den funkar. '

Jag är blöööööt!

Nu drar det igång-igen

Om drygt en timma drar det igång igen. Vi är tillbaks i Hultsfred för endagarsfestivalen Sonisphere.
12 hårdrocksband skall spela på typ 11 timmar så jäklar vad jag får springa.
Ledsen, men något bildspel från festivallivet blir det inte denna gången heller. Trist. Bara, bara musik denna gången.
Men mycket musik.

Nu: Kisspaus, mat och uppladdning.
Sen: Springa häcken av mig mellan scenerna. Hinner jag blogga nåt? Får se, annars imorgon.

:)

Hultsfredsfestival-bildspel

The Sounds-Maja är inte blyg. Tenderar att bli lite mycket av den här
varan, en gång är ju kul, men hela tiden? Nja, jag vet inte.
Photo: Mattias Johansson


Som bekant hann jag ju inte göra något bildspel med ljud under Hultsfredsfestivalen och det är jag lite sur för. Men jag lade in bilderna i ett vanligt bildspel iallafall, utan krusiduller, varken snyggt eller skönt, men bilderna finns där iallafall. 75 stycken eller nåt sånt.
Banden, campingen, leran och människorna.

Titta gärna igenom det, och gör det HÄR.

Bästa presscentrat

En bit ner på bloggen berättade jag ju att det låg ett sushiställe på andra sidan presscentrat på Victoriadagen i Borgholm.
Jodå, det visade sig att det låg precis bakom min rygg, två stolar bort. Där, bakom väggen stod en kille och gjorde sushitallrikar för glatta livet.
-Kan du fixa en till mig, 8 bitar?
-Kommer strax!

En kort stund därefter, medans jag gjorde iordning bilder på Victoriastipendiaten Helena Jonsson, (skidskytt) kunde jag avnjuta min middag.

Det måste vara det ultimata presscentrat va?

Titta här

För oss som gillar rymden...
Grattis till Apollo 11, som i år fyller 40 år.
Se HÄR.

Metallica

Snart är det dags!
På lördag drar jag till Hultsfred igen! Där plåtar jag Metallica!!!, och typ tolv andra band också förstås.
Kul.

Grattis Victoria

Victoria är kittlig, bilden tagen 2006, tror jag.
Photo: Mattias Johansson

Idag fyller Kronprinsessan Victoria år. Jag sitter här i Borgholm på presscentret och väntar på en presskonferens med årets Victoriastipendiat. Dom har dragit in på mackorna och kaffet i år. Jag är hungrig. Jag hör att det ligger ett nytt sushiställe i grannhuset. Jag går dit sedan, mums!

I år skall jag bara göra presskonferensen, sedan skall jag privat gå och titta på firandet med min fru och grabb. Kul. Artister, glass och öl för den som inte kör...

Jag har gjort Victoriadagen massor av gånger, jag gillar det. Det händer knäppa grejor när "Royal-fotograferna, Paparazzina är i farten. En gång skickade Tony Sica på Stella Picture polisen på mig, varför då?
Jo, respektlös som jag är ställde jag mig, inte framför, men längre fram än Tony, det får man inte göra säger Tony, för han är #1 bland kungafotograferna... Nä, jag har precis lika stor rätt att stå längst fram som dom.

Det var också mitt råd till vår eminenta fotovikarie Therese Jahnsson (lägg det på minnet) när hon ville ha lite tips inför hennes första bevakning av cirkusen runt Victorias födelsedag.
-Show no rexpect! sa jag och menade inför den samlade världspressen.
-Du är precis lika mycket värd och viktig som dom!

Hon fixar det!
Snart dags för Pk:n.

God Save the Queen,

Photo: Mattias Johansson


snart får jag åka hem.
Hem till familjen, sängen och värmen.
Här är kallt och blött och jag är lerig upp till knäna, näst intill utmattad (ok, ett uns drama) och hungrig.

Det har varit en tung dag. Ingen direkt fotolust. Men för en stund sedan var jag på Winnerbäcks fjärde och sista spelning, och då ändrades mitt humör drastiskt. Vilken spelning! Vilken glädje killen utstrålar! Han brast nästan ut i gråt, och fick inte fram orden vid ett par tillfällen. Extranumren blev många och som final på all denna kärlek till publiken smällde rökbomber och konfetti ut över publikhavet. Men sedan kom han ut ännu en gång, ensam, och bjöd på ett nummer till.
Sjukt bra! Vilken stämning, folk kramades, grät och dansade. Kul. Jag njöt Hultsfredsfestival då.

Nu är det bara Thåström kvar, om några minuter, sedan drar vi hem!!!

Casper Hedberg

Casper Hedberg har varit på Bingsjöstämman, och som vanligt varit produktiv. Om ni inte redan sett bildspelet så gör det genast och HÄR.

VIP

Här skaffar man sig förmåner...
Det är Pernilla Wahlman på aftonbladet som så välförtjänt tagit en paus i det slitsamma festivalandet.

Lars Winnerbäck regerar här

Stort och skönt. Photo: Mattias Johansson


Tjötit, säger en del kritiker om Lars Winnerbäck fyra spelningar här på Hultsfredsfestivalen. Men han är en av fåtalet artister som drar fullt hus här. Dagens spelning, en hårdare variant med musiker från Hellacopters och The Soundtrack Of Our Lives, och naturligtvis Lundells tidigare basist Jerker Odelholm fullständigt överröste Pampas publik med glädje och pondus.
Ett jävlar drag helt enkelt. Han är stor här, Winnerbäck, eller lilluffe som vi säger.

Stort och bra, och dom hade jäkligt kul.

Men uppkopplingen funkar fortfarande inte, vilket ställer till stora problem för folk som inte har med sig eget bredband.

Nu beger jag mig åter till pampas för The Sounds.

Fylla på

Photo: Mattias Johansson

batterierna är viktigt på en sån här fyradagarsfestival. Det hinner vi inte, men det är bara att stå på.
Eller som Jörgen Johansson i Hässleholm brukar säga (?)
-Nu kööör vi! (på skånska)

Jag skall ta en kaffe för att ladda mina batterier nu.
Den här killen, Sebastian hade inte heller laddat sina batterier, rakapparaten tog nämligen slut precis innan han var färdig med sin rakning.
Snyggt? Jag vet inte, men inte helt galet. Vi ser värre här.

Jag har träffat en man som jag själv kallar "citatmannen", en skön lirare som viskade en hemlis i mitt öra. Den bjuder jag på senare...

The Killers

Vill inte att vi fotografer plåtar dom, nä då, de har minsann en egen fotograf med sig, och av honom kan vi få bilder efter spelningen. Men nej, det skiter vi allt i.

De har utlyst totalt fotoförbud vid scenen och alla publika områden på festivalen.
Min tanke var att stå kvar här inne i presscentret och plåta med långbommen, för här är ju inte publikt, om man skall hårddra det hela.
Men vi låter bli. Många låter bli. Men jag är sugen.

Det är ju inte bara The Killers som gör så här, Brittney gör något liknande, läs mer på Lars Darebergs eminenta blogg, HÄR.

The Killers musik dundrar in i tältet, jag rycks med lite, vill plåta dom, vem vet.
Men hörni? Är det inte ett vansinnigt nördigt sätt att neka fotograferna att sköta sitt jobb. Jag menar, utan media hade de ju aldrig stått här. Dom är ju beroende av att det skrivs och tas bilder av dom.
NÖRDIGT. Men om 11 år är dom inte så kaxiga, då har de flesta glömt The Killers, tro mig.
Då står dom här på en liten, liten scen och då är vi välkomna, skall ni se.
Håller ni med?

Till Daniel Svensson

Funkar bra som vippeliminerare till ett ostabilt pressbord...haha

En sol i mörkret

Regnet öser ner, dropparna är stora som pingisbollar och isande kalla. Jag springer runt som en dåre så regnet är nästan skönt när det silar ner för min panna.

Men mitt i mörkret kommer ett gäng tomtar in i presstältet och sprider lite sol och värme.
Paul Madej hoppar givetvis upp i sin grå tröja med kameran i högsta hugg!!

Ny dag, nya tag

Folktomt på Hultsfredsfestivalen.


Presstältet. Vårt vattenhål i tillvaron.

Efter att ha hostat upp alla katthåren och lagat sovsäcken som samma katt rivit sönder har jag fixat till vår "fotodator" så nu är den up to date och jag kan jobba igen.
Idag tar jag också med min egen donge till presstältet.

I säng redan vid 1-snåret inatt tror jag så visst har man fått lite sömn ändå, viktigt. Idag blir det sjukt stressigt. Sjukt stressigt. Sjukt stressigt. Men kul.
Några bildspel lär jag inte hinna med tyvärr, men jag gör mitt bästa.

Riktigt bra ljud på Hawaii, hör jag just Tommy Granlund säga.
Jag hör inte när jag plåtar, jag är så koncentrerad så jag liksom inte hör låtarna, eller hör gör jag naturligtvis men jag registrerar det inte och minns aldrig vilka 3 låtar de spelade. Sån är jag.

Festivalstrul

Hultsfredsfestivalen är igång. En fluga här är krambrotting?
FOTO: Mattias Johansson

Nu är festivalen i full gång. Allt material till morgondagens tidning är skickat.
Jag lovar er att STRUL är bara förnamnet här. Uppkopplingen i presscentret är näst intill oduglig, hur svårt kan det vara, varje år sitter ju ett 40-tal journalister och jobbar i centret, jag menar att dom måste ju veta vad som krävs efter alla dessa år? Men nej, här har dom EN router med 700 in och 300 ut eller nåt sånt. Lägger ner hela tiden.

Datorn är seg, photoshop krånglar och vill inte alls leka med mina RAW-filer, men nu är det ordnat. Imorgon blir det gladare toner.

Sämst idag:
Uppkopplingen, presscentret.

Bäst idag:
Franz Ferdinand! Spelar länge och skönt!

Nu har jag en halvtimmas paus innan nästa band...Har varit riktigt stressigt att vara ensam fotograf och serva 3 skrivare!





Ozomatli i full gång.


Franz Ferdinand stod för kvällens bästa spelning, än så länge, kvällen är ju inte slut än...

Förberedelser inför matchen

Installerade i huset vi hyr, det är renoverat sedan sist men allergikatterna är fortfarande kvar, men dom är gulliga så man får stå ut. Dom sover i sovsäcken, tror jag...

Meningen är ju naturligtvis att jag skall blogga flitigt härifrån Hultsfredsfestivalen, men man vet ju hur snärjigt det är med tid och rum, vi får se. Jag skall försöka.

Nu planerar vi och snart skall vi dra ut i allvaret.

Stay tuned!

Hultsfredsfestivalen

Ozzy Osbourne på Hultsfredsfestivalen 2007. Strax innan han sprutade
vatten på oss fotografer, med BRANDSLANG! FOTO: Mattias Johansson


Nu drar det ihop sig. Dags att börja packa inför Hultsfredsfestivalen.
Det blir nog min 8, 9 eller kanske till och med 10:e gång i ordningen. Måste räkna på det där för är det 10 års-jubileum så skall det firas med ett glas eller två, naturligtvis efter avslutat arbetspass, men å andra sidan så avslutar man ju knappt arbetspasset förrän det nya passet tar vid...

Jag ångra mig redan att jag sa ja till detta, det är ju fyra dagar i år, FYRA dagar utan vettig sömn, knappt någon mat, alldeles för lite vätska och på tok för mycket ljud på en gång.
Men samtidigt är det ju något visst med att jobba på festival, något man inte riktigt kan beskriva, trots att det är oerhört tufft rent fysiskt och psykiskt, så finns det något skönt med det ändå. Något som får en att längta tillbaka redan året efter, fast man svurit och gnällt i högan sky över pisset, kräkstanken, matresterna man tvingas sitta på knä i för att få just den där bilden man behöver, fylleriet, dåliga bredbandsuppkopplingar, lämningstider, huvudvärk, väntan vid scenkanten, och allt det där andra. Eller som när Ozzy sprutade ner oss med vatten, läs mer om det HÄR.

Men nu känner jag ändå att det skall bli sjukt kul.

Dags att packa, men först skall jag ju bygga lite uterum med svärfar!

Glömde visst

den här bilden. Man ser ju att stortrivs i regnet med bomberna, förlåt, åskan vinandes runt öronen och regnet psikandes mot pannan.
Eller. Nja, det HÄR skall jag nog inte jobba med iallafall...

Nä, skämt och sido. Jag brukar trivas och må ganska bra när det åskar. Jag blir liksom pigg och alert då. Men som ni ser på bilden så blir jag lite skeptisk mot det hela när jag befinner mig mitt i skogen, omgiven av höga, ledande träd som bara tycks vänta på att få ledan ner en blixt mot mig och min kamera.
Nä, då längtar jag till soffan och ett avsnitt av detta. Varmt och skönt!

Wet wet wet

Orienteringstävling i djupaste skogarna i småland, Kosta närmare bestämt.
Blixtar och dunder och mycket väntan. Foto: Mattias Johansson

Sagolikt vilken blöt helg jag just lagt till arkivet, och då menar jag inte blöt som i fest, nä utan en helg i regnets tecken. Tre gånger blev jag dyblöt under den gånga arbetshelgen.
Som bekant går det inte att lära gamla hundar att sitta, så efter första dränkningen hämtar man ju ändå inte regnkläder! Varför då liksom, det kan väl inte regna fler gånger, eller...

Första gången satt jag mitt ute i djupaste smålandsskogen, i Kosta, i hällregn och med åskan vinande i trädtopparna. Nä, jag blir nog aldrig någon James Nachtway, smälla får det gärna göra, men inte precis nära mig...haha.

Efter en halvtimma vid bilens värmande fläkt hade jag nästan torkat och väl inne Victoriavallen där jag skulle plåta återstående tid av sista halvlek mellan NIF och IFK Malmö, trivdes jag riktigt bra i mina nästan torra jeans.
Då öppnade himlen sig igen, en vägg av väta sköljde över mig.

Ytterligare en halvtimma vid fläkten på väg till nästa jobb.
Enligt uppgift hade ett träd på Kalmars äldsta kyrkogård, anor från 1100-talet eller så, träffats av blixten och fallit.
jag går ut i bara skjortan (!?) och letar ivrigt upp trädet, som visar sig vara en gren, men iallafall.
Vad händer tror ni:
Himlen öppnar sig IGEN !! Som en jäkla sodastreamer flödar stora bubblor mot mig, fast inte fyllda med luft förstås. Nej. Usch. Känns som jag blivit överkörd av detta. Usch igen!

Eftersom jag i nuläget inte bryr mig om regnet längre spatserar jag lugnt över kyrkogården och försöker tyda de kryptiska meddelanden som lämnats av adeln och borgarna på de medeltida gravsterna.

Nu har jag äntligen fått iväg lite frilansjobb och nu är det dags att förbereda sig för Hultsfredsfestivalen, usch och fy fast ändå roligt.

Här kommer några bilder från helgens jobb,


Hällregn i Kosta.




Men på förmiddagen var himmeln blå som kobolt, men ett tränat öga
kan ju ana vad som komma skulle...


Hästtävling i Ljungnäs. En snabbis sa reportern,
jovisst sa jag, hästtävlingar går sällan snabbt...
Dessutom fick jag skäll av några hästtanter som
påstod att mitt objektiv var så stort att det skrämde
dressyrhästarna...chickens, så säger aldrig häst-
hopparna, lite mer krut i de hästarna.


Stilstudie på Victoriavallen...




Där Nybro IF vann över IFK Malmö med 7-0! Gott!