skip to main |
skip to sidebar
Photo: Mattias Johansson
snart får jag åka hem.
Hem till familjen, sängen och värmen.
Här är kallt och blött och jag är lerig upp till knäna, näst intill utmattad (ok, ett uns drama) och hungrig.
Det har varit en tung dag. Ingen direkt fotolust. Men för en stund sedan var jag på Winnerbäcks fjärde och sista spelning, och då ändrades mitt humör drastiskt. Vilken spelning! Vilken glädje killen utstrålar! Han brast nästan ut i gråt, och fick inte fram orden vid ett par tillfällen. Extranumren blev många och som final på all denna kärlek till publiken smällde rökbomber och konfetti ut över publikhavet. Men sedan kom han ut ännu en gång, ensam, och bjöd på ett nummer till.
Sjukt bra! Vilken stämning, folk kramades, grät och dansade. Kul. Jag njöt Hultsfredsfestival då.
Nu är det bara Thåström kvar, om några minuter, sedan drar vi hem!!!
Casper Hedberg har varit på Bingsjöstämman, och som vanligt varit produktiv. Om ni inte redan sett bildspelet så gör det genast och HÄR.
Här skaffar man sig förmåner...
Det är Pernilla Wahlman på aftonbladet som så välförtjänt tagit en paus i det slitsamma festivalandet.
Stort och skönt. Photo: Mattias Johansson
Tjötit, säger en del kritiker om Lars Winnerbäck fyra spelningar här på Hultsfredsfestivalen. Men han är en av fåtalet artister som drar fullt hus här. Dagens spelning, en hårdare variant med musiker från Hellacopters och The Soundtrack Of Our Lives, och naturligtvis Lundells tidigare basist Jerker Odelholm fullständigt överröste Pampas publik med glädje och pondus.
Ett jävlar drag helt enkelt. Han är stor här, Winnerbäck, eller lilluffe som vi säger.
Stort och bra, och dom hade jäkligt kul.
Men uppkopplingen funkar fortfarande inte, vilket ställer till stora problem för folk som inte har med sig eget bredband.
Nu beger jag mig åter till pampas för The Sounds.
Photo: Mattias Johanssonbatterierna är viktigt på en sån här fyradagarsfestival. Det hinner vi inte, men det är bara att stå på.
Eller som Jörgen Johansson i Hässleholm brukar säga (?)
-Nu kööör vi! (på skånska)
Jag skall ta en kaffe för att ladda mina batterier nu.
Den här killen, Sebastian hade inte heller laddat sina batterier, rakapparaten tog nämligen slut precis innan han var färdig med sin rakning.
Snyggt? Jag vet inte, men inte helt galet. Vi ser värre här.
Jag har träffat en man som jag själv kallar "citatmannen", en skön lirare som viskade en hemlis i mitt öra. Den bjuder jag på senare...
Vill inte att vi fotografer plåtar dom, nä då, de har minsann en egen fotograf med sig, och av honom kan vi få bilder efter spelningen. Men nej, det skiter vi allt i.
De har utlyst totalt fotoförbud vid scenen och alla publika områden på festivalen.
Min tanke var att stå kvar här inne i presscentret och plåta med långbommen, för här är ju inte publikt, om man skall hårddra det hela.
Men vi låter bli. Många låter bli. Men jag är sugen.
Det är ju inte bara The Killers som gör så här, Brittney gör något liknande, läs mer på Lars Darebergs eminenta blogg, HÄR.
The Killers musik dundrar in i tältet, jag rycks med lite, vill plåta dom, vem vet.
Men hörni? Är det inte ett vansinnigt nördigt sätt att neka fotograferna att sköta sitt jobb. Jag menar, utan media hade de ju aldrig stått här. Dom är ju beroende av att det skrivs och tas bilder av dom.
NÖRDIGT. Men om 11 år är dom inte så kaxiga, då har de flesta glömt The Killers, tro mig.
Då står dom här på en liten, liten scen och då är vi välkomna, skall ni se.
Håller ni med?
Funkar bra som vippeliminerare till ett ostabilt pressbord...haha
