Metallicas basist, Robert Trujillo in action.
Photo: Mattias Johansson
Metallica! Vad säger man? Det säger jag inte nu, haha.
21 timmar jobbade jag på Sonisphere, sen några timmars sömn och sen blev det 8 timmar till för redigering, bildspel mm. Trött.
Konserterna och det andra får jag berätta om en annan gång, inte tid nu.
Men så länge får ni titta på ett bildspel från SONISPHERE med METALLICA i spetsen!
Se det HÄR.
Här skaffar man sig förmåner...
Det är Pernilla Wahlman på aftonbladet som så välförtjänt tagit en paus i det slitsamma festivalandet.
Ozzy Osbourne på Hultsfredsfestivalen 2007. Strax innan han sprutade
vatten på oss fotografer, med BRANDSLANG! FOTO: Mattias JohanssonNu drar det ihop sig. Dags att börja packa inför Hultsfredsfestivalen.
Det blir nog min 8, 9 eller kanske till och med 10:e gång i ordningen. Måste räkna på det där för är det 10 års-jubileum så skall det firas med ett glas eller två, naturligtvis efter avslutat arbetspass, men å andra sidan så avslutar man ju knappt arbetspasset förrän det nya passet tar vid...
Jag ångra mig redan att jag sa ja till detta, det är ju fyra dagar i år, FYRA dagar utan vettig sömn, knappt någon mat, alldeles för lite vätska och på tok för mycket ljud på en gång.
Men samtidigt är det ju något visst med att jobba på festival, något man inte riktigt kan beskriva, trots att det är oerhört tufft rent fysiskt och psykiskt, så finns det något skönt med det ändå. Något som får en att längta tillbaka redan året efter, fast man svurit och gnällt i högan sky över pisset, kräkstanken, matresterna man tvingas sitta på knä i för att få just den där bilden man behöver, fylleriet, dåliga bredbandsuppkopplingar, lämningstider, huvudvärk, väntan vid scenkanten, och allt det där andra. Eller som när Ozzy sprutade ner oss med vatten, läs mer om det HÄR.
Men nu känner jag ändå att det skall bli sjukt kul.
Dags att packa, men först skall jag ju bygga lite uterum med svärfar!
Sol och bad på stranden i Collioure. På bilden ser vi Marcus, Nicklas
Elmrin med sin Holga och på muren står inte mindre än Lisa Thanner.
Kan det bli bättre?Sol, marknad, bad i medelhavets salta blå, sjöborrar, rena gator, engelska, glass och massa mysiga affärer. Jag pratar om Collioure, en liten by nära havet dit bussen tog oss efter en god natts sömn, ja vi var ju utvilade eftersom den beryktade Visa Pour L´Image-festen ställdes in.
Skillnaden mellan Perpignan och Collioure är stor. Perpignan känns smutsig, sliten och nonchalant, om än med charmig atmosfär och trevlig bebyggelse som kunde varit väldigt vacker. Collioure däremot, är fantastiskt vacker, med rena, fina gränder, trevligt folk som pratar en del engelska och massor med mysiga affärer-och glass, riktig, hemgjord glass!
Äntligen fick vi bada! Det klara vattnet höll en perfekt temperatur. Lisa Thanner från GP sprang runt och plåtade på stranden och hennes kollega Nicklas Elmrin, som förövrigt gör bra bildspel, se ett HÄR, laddade sin Holga vid strandkanten. Retrokänslan dök upp. Trevligt inslag.
Johan, Jan Olby, Per och Marcus.
Total foto-orgie utbrast på Chez Simone, allt från ost till storögda
torkade fiskar skulle dokumenteras.Efter ett svalkande bad i medelhavets böljande blå bjöd Mr Canon, Per Karlsson oss på en fantastisk lunch på den lilla restaurangen Chez Simone, vid strandpromenaden. Kyparna kom ut med den ena tallriken efter den andra, innehållande bla Serrano, ost, sardiner, korv, friterad ost, kycklingspett, biff, små torkade hela fiskar, grönsaker, musslor, bläckfisk, bröd och mycket mer.
En fantastisk lunch! Jag shoppade lite champange och en Muskat och sedan bar det iväg mot Perpignan igen för en gemensam avslutningsmiddag på L´Arago någonstans nere vid kanalen.
Avlsutningsmiddag på L´Arago. På bilden syns bla Karl Melander,
Christian Örnberg, Jan Spångberg, Per Karlsson och Christina Kronér. Resan hem kändes lång, vansinnigt lång, buss i tre timmar, försenat flyg, tre timmar i luften och sedan 5 timmar i bilen. Men det är ju så, man vill ju hem fast man samtidigt vill stanna kvar i den trevliga gemenskapen och den ljumma luften, och alla bilderna...
För att sammanfatta det hela,
Visa Pour L´Image i Perpignan är en upplevelse man inte bör missa, det är otroligt inspirerande och lärorikt att titta på så mycket bra (och lite dålig) bildjournalistik och att få diskutera bilder med, och lyssna till så många duktiga fotografer. Man bör defenitivt åka ner iallafall en gång för att uppleva det hela. Jag åker naturligtvis med nästa år!
Ses vi där?
Photo: Mattias Johansson
I helgen har det varit festival i Kalmar. Det är sjätte året i rad som Springbreak går av stapeln sista helgen i Maj, och det har alltid varit strålande väder! Makalöst. Soligt och varmt.
Detta skulle vi ju naturligtvis bevaka. Ett uppslag. Jodå, det var planerat så att jag skulle minsann åka in och ut från festivalområdet för att göra mina andra jobb, två fotbollsmatcher, (som pågick samtidigt naturligtvis) en matfestival och en slags byafestival. Ja, ni vet ju hur smidigt man tar sig in och ut från en festival med bilar och folk till förbannelse.
Men jag är ju jag, sliter på i godan ro... Istället för lunch kunde jag ju åka och tömma korten som blivit fulla. Jag fick faktiskt i mig en kebab i farten! Kalmargrillens kebab!
Jag fick ur mig 45 justa bilder iallafall, men bara tre av dessa hamnade på uppslaget eftersom de två (!) reportrarna som fick vara där HELA dagen skrev så kopiöst långa texter. Men det är ju trevligt med lite läsning också.
Jag slängde in bilderna i ett bildspel istället, det kom lite hastigt inpå så ljudet är lite tråkigt, men kolla in det iallafall.
Se bildspelet från Springbreak här.
Photo: Mattias Johansson
