Etiskt dilemma i bildjournalistiken

På Lars Darebergs eminenta blogg har en intensiv debatt funnit sin dager. Den handlar om och har sin grund i bildmanipulationens värld. Fotografer och bildjournalister runt om i världen har spridda åsikter om vad som räknas som manipulation.
Själv anser jag (dock en knivig fråga) att man får utföra sådant som man med lätthet gjorde i mörkrummet, dvs efterbelysa, pjatta, färgkorrigera och jobba med kontraster. Att använda photoshops, eller andra programvarors filter måste väl räknas som manipulation, borträknat brusreducering och skärpa.
Christer Höglund, fd Årets bild-boss, har för PFK Svealands räkning fått i uppdrag att ta fram en formulering av reglerna kring bildredigering. Som han själv säger på Darebergs blog, ingen lätt nöt att knäcka. Nä, jag håller med, måste vara svårt, men i motsats till Christer, om jag inte missuppfattat hans inlägg, tycket jag inte att det är bildmanipulation att mörka eller ljusa upp kanter eller delar i en bild.
Jenny Maria skriver att vi genom att ändra mättnaden i färger, mörka och ljusa bilden mm, ändrar upplevelsen av bilden och därmed lurar läsaren/betraktaren, missförsår jag dig, Jenny? Det tillhör väl ändå vårt jobb att förmedla en känsla till läsaren, att få betraktaren att känna för innehållet i bilden, och för att uppnå den känsla vi vill förmedla, och säkert kände själva vid fototillfället, måste vi utföra viss bildredigering, t ex riktningsverkan genom att efterbelysa vissa områden i bilden, kanske till och med mörka ned så mycket att någonting i ytterkanten försvinner i svärtan. Det måste väl vara skillnad på att efterbelysa och klippa (klona) bort någonting?
Jag ser fram emot PFK´s förslag, som sagt ingen lätt uppgift.