Viktoriadagen

Photo: Mattias Johansson 2006

Grattis Victoria!
Idag fyller kronprinsessan Victoria 31 år. Det firas med pompa och ståt i Borgholm på Öland. Jag har nog bevakat nästan alla hennes födelsedagar sedan milleniumskiftet-nåja, nästan iallafall.
Inte förra året dock, då vägrade jag ( och de andra också vill jag minnas, blev en frilans som fick kämpa istället) pga den enormt tunga arbetsbördan.

Nu har man ju liksom blivit van att stå på första parkett, att hela tiden se Kungaparet, Kronprinsessan och inte minst prinsessan Liljan, samtidigt som man har en perfekt vy över scenen och dom oftast riktigt bra artisterna. Man blir bortskämd.

LÄNGST BAK!?
I dag var jag åter på detta borgholmska evenemang, fast helt privat, med min fru och min son.
Hmf, jag såg ingenting...tyckte jag, bortskämd som jag är. Det kändes lite tomt att flanera runt där längst bak, tittandes på en stor skärm för att se vem som gjorde vad på scenen, (lite överdrivet) istället för att kriga i fotobåset med de fullkomligt galna europeiska kungahus-fotograferna. De slåss kan jag lova. Tokiga, men roliga.

Samtidigt kändes det underbart att slippa stressen, den onda ryggen efter en hel dags släpande på kameror och diverse telegluggar. Att se min son beundra den stora scenen och Charlotte Perrelli (som ni kan se i dettan bildspel) på den nästan lika stora TV-skärmen. Att bara vara ledig.
Nu har jag "bara" 5 veckors semester kvar, förutom några småjobb och en jobbresa till Europa, som jag berättar om senare.

Nu är det dags att knyta sig.
God natt.

Michael Wood

Yesterday I where in Borgholm to shoot some pictures at Michael Wood, USA´s ambassador to Sweden. He was attending a press conference about electrical cars, alternative energy and the ticking climatebomb. He spoked very vivid about this and I thought that the clock at the wall was saying just that, that the environment-clock is ticking-FAST. So I placed myself in line with Mr Wood between me and the clock. With Wood out of focus the reader wood concentrate on the fact that we must do something now. How Michael looks they would see on a additional picture.
But no! The editor/reporter (on this paper the reporters edit there own pages) didn´t want to use the picture because the man was out of focus. It´s just sad, I think. Do I sound bitter again?

I dont tell the writing journalist how to do their jobs, why should they decide wich picture to run in the paper? Why is this so common in smaller market newspapers? Anyone?