Foto: Mattias JohanssonSusanne Reuter ja, hon är kul. Jag har ju glömt att visa er bilderna jag tog på henne i somras. Det var åt Svenska Dagbladets bilaga "Min helg"...heter den väl va? Nåt liknande iallafall.
Hon skulle rida islandshäst på det somriga Öland.
Vi skulle träffas klockan nio på morgonen. När jag vaknade hällde det ner från himlen, fullständigt öste ner argsint, närmast ursinnigt regn.
Jag fick ett sms av Susanne som undrade om det var snyggt med regnkläder, haha. Vi hade en minst sagt roande sms-konversation under dagen, och det hela slutade med att vädergudarna smälte en smula efter vår soldans så himlen sprack upp och jag åkte över till ett då soldränkt öland.
Men nu kunde inte Susanne rida islandshäst, ty tiden räckte inte till och det fanns inte någon ledig häst som var ridklar. Så vi fick nöja oss med lite porträttbilder är hon myser sommarkväll med en av sina bästa vänner, Frodi.
Vi hade kul iallafall.
Så HÄR blev det på SvD´s webb, tidningen såg jag aldrig.
Foto: Mattias Johansson
Äntligen!!
har jag fått tag i en Canon EOS 5D Mark II.
Efter tips från den alltid uppdaterade Paul Madej ringde jag till Mattssons foto i Lund.
Jag trodde inte mina öron när jag fick veta att dom faktiskt hade fler än en.
-Jaa, vi har faktiskt fler än en, sa Erik på klingande skånska.
-Den är min, utbrast jag, utan att fråga om priset. Och i mitt i mitt lyckorus över att ha fått tag i ett hus glömde jag också att beställa greppet, med nu är det också gjort.
Jag är glad. Lika glad som Susanne Reuter är på bilden här. Från i somras.
Foto: Mattias Johansson
Photo: Mattias Johansson 2006
Grattis Victoria!
Idag fyller kronprinsessan Victoria 31 år. Det firas med pompa och ståt i Borgholm på Öland. Jag har nog bevakat nästan alla hennes födelsedagar sedan milleniumskiftet-nåja, nästan iallafall.
Inte förra året dock, då vägrade jag ( och de andra också vill jag minnas, blev en frilans som fick kämpa istället) pga den enormt tunga arbetsbördan.
Nu har man ju liksom blivit van att stå på första parkett, att hela tiden se Kungaparet, Kronprinsessan och inte minst prinsessan Liljan, samtidigt som man har en perfekt vy över scenen och dom oftast riktigt bra artisterna. Man blir bortskämd.
LÄNGST BAK!?I dag var jag åter på detta borgholmska evenemang, fast helt privat, med min fru och min son.
Hmf, jag såg ingenting...tyckte jag, bortskämd som jag är. Det kändes lite tomt att flanera runt där längst bak, tittandes på en stor skärm för att se vem som gjorde vad på scenen, (lite överdrivet) istället för att kriga i fotobåset med de fullkomligt galna europeiska kungahus-fotograferna. De slåss kan jag lova. Tokiga, men roliga.
Samtidigt kändes det underbart att slippa stressen, den onda ryggen efter en hel dags släpande på kameror och diverse telegluggar. Att se min son beundra den stora scenen och Charlotte Perrelli (som ni kan se i dettan bildspel) på den nästan lika stora TV-skärmen. Att bara vara ledig.
Nu har jag "bara" 5 veckors semester kvar, förutom några småjobb och en jobbresa till Europa, som jag berättar om senare.
Nu är det dags att knyta sig.
God natt.
Photo: Mattias Johansson
Me and my writing collegue went to Björnhovda to meet up with Nina Karlsson. We were about to do a small reportage about Nina who after a traffic-accident left her career in horse-jumping and started with dressage instead. Soon she became a pro and she and her three horses now competing in the Grand Prix. That sounded like a good story.
What did we get that information from? No, Nina lefted the horse-jumping years earlier than when the accident occured. What a missunderstanding! But she IS infact competing with the very elite of dressage in the Grand Prix.
We got our selfes a nice little story anyway. Nina, her mom, her horses and the Pitbull Otto gave us a fun time in Björnhovda. Thanks.
Tomorrow I´m, freelancing all day and then it´s time for my weekend at the paper (Östran). Loads of work is waiting. I´m looking for some strong lightsources and a smoke-generator for the cover-picture to the football-inset we´re working on. I hope I´ll find these things.
Offcourse I will...
Photo: Mattias Johansson
Yesterday I where in Borgholm to shoot some pictures at Michael Wood, USA´s ambassador to Sweden. He was attending a press conference about electrical cars, alternative energy and the ticking climatebomb. He spoked very vivid about this and I thought that the clock at the wall was saying just that, that the environment-clock is ticking-FAST. So I placed myself in line with Mr Wood between me and the clock. With Wood out of focus the reader wood concentrate on the fact that we must do something now. How Michael looks they would see on a additional picture.
But no! The editor/reporter (on this paper the reporters edit there own pages) didn´t want to use the picture because the man was out of focus. It´s just sad, I think. Do I sound bitter again?
I dont tell the writing journalist how to do their jobs, why should they decide wich picture to run in the paper? Why is this so common in smaller market newspapers? Anyone?
