Peter Hermansson och Hin Håles moster

Jag är och har alltid varit svag för glas. När jag var liten grabb hade vi en gammal, gammal sommarstuga i Istorp utanför Varberg. Alldeles vid sjön Fävren, där man förövrigt med fördel fiskar braxen.
I utkanten av stugans trädgård hittade jag ibland stora klumpar av smält glas från något bruk antar jag. De skimrade i svart, grönt, orange och alla möjliga färger. Formerna var hårda och mjuka på samma gång och inne i klumparna skimrade det av mystiska former och spektrum. Jag visste nog inte riktigt var det var för något, och det gjorde alltihopa magiskt och spännande. Fina minnen.

Därför är det otroligt kul att den galet duktiga glaskonstnären Peter Hermansson blivit en stadig kund. Hoppas det fortsätter så. Hans glas har ni sett HÄR innan, men de tål att visas upp. Så jäkla coola, man kan titta på dom hur länge som helst. Bildspråket är i världsklass! Världsklass!

Men de är också idiotsvåra att plåta. Typ såhär:
Runda! Speglar in ALLT.
Högblanka, HÖÖÖÖGblanka! Speglar in ALLT och lite till.
Mörka! Speglar in ALLT och en hel del till, fan själv och ochså hans moster brukar också synas.
Ej genomskinliga! Går alltså inte att belysa bakifrån.
Bilder inne i glaset! Som inte får döljas av reflektioner framifrån.

Med andra ord, jäkligt roligt att plåta om man gillar när det är svårt och krångligt, och det gör jag. Typ en fetish eller nåt...

Här kommer några av hans alster! Njut av hans bildspråk. Och kolla Peters blogg.

The Dark Passenger. ©Mattias Johansson

The Illusionists. ©Mattias Johansson

The last modernists. ©Mattias Johansson

We´re  Fucked. ©Mattias Johansson

Peter Hermansson in action i studion. Hoppar över en av sina typ 11-kilospjäser. Vad gnäller ni om? Det är väl inte så stökigt.

Det blir lätt trångt när vi plåtar glas, fastän studion är stor.