Sunday, November 23, 2008

Ardbeg 1965


Foto: Mattias Johansson
Ett glas Ardbeg Provenance

Idag skulle det enligt utsago blåsa storm här i Kalmar. Istället är det klarblå himmel, en starkt lysande sol och ganska stillsam vind som möter mig när jag ålar mig ur sängen. Men minusgraderna håller sig kvar.
Idag var det visst dags för den årliga julkortsplåtningen. Vi har som tradition att plåta Jonathan (min 2,5 åriga son) i någon form av julutstyrsel. Släktingarna blir glada av sånt. Nu är det ju naturligtvis hemligt vad det blev i år så det får ni inte se än. Vi åkte till min studio smaskade på med massor av ljus, pipande blixtar och brummande fonder. Det tyckte Jonathan var lite läskigt så vips sade det så ville han inte vara med längre... Så klart. Han brås ju på mig och vill hellre vara bakom kameran. Men några rutor blev det iallafall.


Jan Hammarkvist-värd för provningen.

Whiskyprovning
När det är så här kallt ute så tänker jag mig med värme och glädje tillbaka till förra helgen då jag fick den stora ynnesten att provsmaka ett speciellt sortiment av Ardbeg´s whiskysorter.
Det var Jan Hammarkvist som hade bjudit in till denna fantastiska provning. Fyra riktigt ovanliga tappningar av Islay-whiskyn Ardbeg skulle provas på Länsmuseumet i Kalmar. Och jag fick också prova!! Jag var lycklig som en frisläppt galt men höll god min och försökte se proffsig ut, inte alltför exalterad. Det började med en Ardbeg 1965, (39.000:-) endast tappad på 261 flaskor i världen. Så om man räknar att alla som smakar får två centiliter-då är jag en av 9000 människor i hela världen som fått smaka denna whisky! Och det är naturligvis färre än så. Speciellt får man säga.
Sedan fortsatte det med en Ardbeg Kildalton som legat på fat mellan 1980 och 2004.
Som trea i sällskapet följde Ardbeg 1975, mumma och sist men inte minst en Ardbeg Provenance, som legat på sherryfat en stund. Annars ligger Ardbeg på Bourbon-fat, Jack Daniels närmare bestämt har jag för mig. Provenance trivdes jag bra ihop med. Likaså 1975:an som också är mitt födelseår. Som tur är för mig är det också den billigaste av de här fyra, 5100 riksdaler. Hmf, det är ju en ny blixt...eller nåt.
Och 65:an då-underbar, kan nästan känna smaken fortfarande...

Rariteten själv-Ardbeg 1965 och silkesvantar

Nu skall jag ut i kylan och grilla korv med dagisbarnen och deras föräldrar, så det blir premiär för långkalsongerna idag! Ha det gott,

6 kommentarer:

Anonymous said...

Åh, det vattnas i smaklökarna. Bourbonfat?
Vad tror du om att blanda med cola, en klassiker!

Daniel Nilsson said...

Oooh !
Man blev ju rejält törstig när man läste, men framförallt riktigt jäkla avundsjuk. Vilket jobb!
Den där 65:an skulle man haft en flaska av.. billig och bra!

/Daniel N

Mattias Johansson said...

Tjena Tomas,
vet du vad? Anders Engström berättade att när dom var på Islay så sa en skotte till honom något i denna stilen:
Nä, den där skiten dricker vi inte här och om vi gör det så blandar vi med CocaCola.

Nä, det är inget för mig, bara lite vatten i.
Ha det gott Tomas, vi hörs!



Hej Daniel,

Jadu, visst skulle man haft en sån, vi kunde köpa in en i pfk syd, vad tror du?
Nu smuttar jag på en 18årig Glenfiddich Ancient Reserv istället, det får duga men det klart, det är en annan liga, men gott ändå. Mums.
Ha det gott!

Lars D said...

Halloj Mattias

Jag har varit på Islay och när vi kom till favoritstället Ardbeg så var det bara att ta för sig där på "smakbordet". Vi blev kvar till stängning och nästa dag var vi tillbaka.
Åk dit!

/ LarsD

Mattias Johansson said...

Hej Lars,
Din lyllos! Kan tro att ni smakade i dagarna två. Jummy.
Det är ju ödets ironi, men tyvärr har jag ju den förmågan att jag blir hiskligt bakis av just whisky. Det behövs inte många deciliter...
Hur är det med en sådan man annars?

Stenberg said...

Du råkade inte få nån bra prisuppgift på Provenancen oxå? Lite nyfiken då jag har en sådan i min ägo.