Sunday, March 01, 2009

Grattis allihopa, helt otroooligt


Photo: Charlotte Johansson

som Kurt Olssons högra hand skulle sagt. Men vad kul det var att vara med i Årets Bild.
Visst, förra året var det ju tillställningen ett par bländarsteg flottare, det skall erkännas. Men det här året var det hela fem steg roligare. Jag vet att jag sagt det förut här på bloggen, men VILKEN fest det blev. Så j-vla kul att man fortfarande går runt och småskrattar för sig själv.

För Magnus Wennman var det ju naturligtvis fantastiskt. Hela 7 priser drog han hem. Bland annat Årets Bild och Årets pressfotograf. Galet! Ändå var han hur ödmjuk som helst hela kvällen. Bra kille. Bra fotograf. STORT grattis till Magnus.

Och min länskombatant Daniel Svensson blev det jättekul. Förstapris i sport action. Grattis Daniel.

Lars Dareberg vann sportreportage med sitt riktigt sköna reportage Tough Guy. Grattis till Lars.

Och Robert Henriksson fick priser, två priser. Han är så grymt duktig. Grattis Robert.
Nästa år kammar han hem massor med gubbar, gissar jag.

Enda tjejen bland vinnarna var ju som bekant superbraiga Sanna Sjöswärd. Hennes reportage om aneroxia är sååå bra. Och Sanna själv är ju såå trevlig. Grattis Sanna.

Ja listan kan göras hur lång som helst. Den slutar aldrig känns det som. Lägger man sedan till nomineringarna i World Press Photo och Picture of the year international så blir ju listan ännu längre. Galet igen. Kul. Vi är så bra, Sverige är bra. Kul.

Än en gång, GRATTIS allihopa och tack för en underbar kväll.

Mingel från Årets Bild


Magnus Wenmann får sig en rejäl lektionav Vera.
Ämen: Kyssteknik

Photo: Mattias Johansson

Vilken kväll det blev. Vilken fest det blev. Helt galet bra fest.
HÄR ser ni lite bilder från Årets Bild-festen.
Men lugna, det har gått genom censurglaset.
Håll till godo!


Omväg


Photo: Paul Madej

En liten avstickare skulle hinnas med innan Anders, Paul och jag styrde mot Vadstena slott och Årets Bild. Nämligen lilla hålan Örserum och Hugos Chark, berömd för sina isterband. Hugos isterband.
15 dubbla isterband av premium kvalitet skulle inhandlas till BG, uffe, mig själv och naturligtvis ett par till mina svärföäldrar också.

Det blev en smärre omväg, i tid iallafall. Ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle missa prisrepetitionen på slottet i Vadstena. Jag hann, precis. Jag sprang upp för de 503 trapporna till Rikssalen, försökte säga hej till folk men var så anfådd att jag inte fick fram mer än några stön och stånk.
Pontus Enhörnig, kvällens moderator, berättade för oss att vi skulle ställa oss på scenen när vår nominering kom upp på skärmen. Eh, ja. Vi förstod så långt. Sedan var repetitionen klar, tog typ 5 minuter. Och jag som sprungit sååå!

Men Hugos isterband ligger i nu i kylskåp runt om i Kalmar. Lycka!

Thursday, February 26, 2009

Mot Vadstena


En mycket glad Karl Melander, under förra årets prisfest.

Många är redan där. Daniel Nilsson tex. Inte jag. Än.
Imorgon bitti bär det av mot Vadstena och Årets Bild. Lite nervöst men jag är grymt peppad. Det skall bli fantastiskt roligt. Jag var ju där och tittade förra året. Men jag hade inte skickat in några bilder då. Jag ville liksom ha koll på tävlingens förfarande innan jag deltog.
Jag blev så fruktansvärt inspirerad av alla duktiga fotografer och journalister den där kvällen på Berns att jag lovade mig själv att vara med i år.
Men när det nu var dags att skicka in bilder så satt jag vid datorn och letade och letade, tyckte inte jag hade något att komma med.
Nu är jag naturligtvis glad att jag tog mig samman och skickade in några bidrag. Underbart!
Lite som en dröm. Allvarligt talat. Fasen vad glad jag är.


Minnen från förra årets Årets Bild:

Musiken
-till nomineringarna-grymt skön, spännande och inspirerande.

Jakob Forsell och Torbjörn Andersson
- som jag satt jämte under prisutdelningen. Dom hade mycket kul att berätta.

Kilten- Ja ni vet ju vem den satt på.

GinTonicrace med Segeholm.

Kalle Melander
-glad som få, jag tog en bild på honom i en trapp.

Martin Von Krogh

Kristoffer Appelquist
-

som körde standup från scenen, jag skrattade så majskycklingen hamnade i lungsäcken, den vänstra.

De sura vakterna
-på Berns som av någon anledning ville kasta ut mig. Vet fortfarande inte varför...

Kylslagen nattpromenad
-med bland annat Anders Hansson. Vi skulle gå vidare någonstans med helt plötsligt tog jag höger och försvann mot hotellet. Tur var det kände jag dagen efter.

Carolyn Cole
-som höll föredrag och visade sina fantastiska bilder för oss morgontrötta nattsuddare.

Längtan -att själv bli nominerad till pris.


Nu hoppas vi att årets prisutdeling och fest blir lika bra, det får vi väl se till om inte annat!!
Så Dareberg-på med kilten, nu kör vi!





Wednesday, February 25, 2009

Fotomässan #2


Tjockt med folk och varmt som i en gjutjärnskamin, det sammanfattar
årets mässa. Notera Paul Madej på "telegluggs-podiet" i högra kanten.
Huh, jag vågade inte gå upp på grund av min Nikonallergi,
det liksom kliar i huden...


Se där, det tog ju bara en halv vecka att få in lite bloggning i schemat.
Jag fortsätter på temat fotomässa. Ja vad säger man, mycket folk, mycket grejor, mycket bilder och sååå lite tid. Tok vad stressigt det blir om man skall hinna se allt så vi tog det lite soft och missade nog en del, men men.
Vi gick på Göran Segeholms föreläsning. Riktigt bra och riktigt roligt, han är en grymt duktig talare Göran. Vår reskamrat Boppe fick sig en hel del roligta glirningar, det är nämligen han som är orsaken till att Görans nya bok blev till, eller ja, det var så det sas i föreläsningen iallafall. Men det är typ sant faktiskt. Och teserna i boken har vid otaligt tillfällen testats på medlemmarna i Kalmar Fotoklubb. Till Boppes glädje.


Göran Segeholm snicksnackar med hugade bokspekulanter och
signerar böcker för glatta livet
. These ladies var också
spekulanter på min lilla LX3
.

Men allvarligt talat, jag måste fråga mig själv eller någon annan:
Varför går alla runt med stora Mark III:or eller D3:or på MAGEN, varför har dom med sig de där stora husen på denna mysmässa. Vad skall dom plåta där liksom, som kräver 15 miljoner pixlar eller så? Och på magen?
Märkligt mysterium. Kul att beskåda dock.

Jag fick mig en kik på Profotos nya blixtar (D1) iallafall. Dom verkar riktigt sköna och smidiga. 36 laxar för paret. Inte fy skam trots allt. Tre fyra stycken räcker nog. Vid större jobb kör man D4.

Mycket fina bilder hängde där. Bla alla nomineringarna i The PGB Photo Award. Första bilden man stötte på var Lasses. Grön och skön. Det var faktiskt den bästa utställningen på mässan.
Pieter Ten Hoopen hade också bilder på väggarna, stora och mörka. Snyggt.


Boppe och Paul nyanlända i Göteborg


Paul tittar bekymrat på en Canon 500mm


Canons Per Carlsson demonstrerar kameror för Paul, som inte kan
bestämma sig vilket märke han skall använda.

För mig är valet lätt. Canon så klart.

Saturday, February 21, 2009

Fotomässan i Göteborgl




Nu är vi framme på mässan. Typ 2.5 km kö, men det går rätt fort. Mot utställningarna!

Friday, February 20, 2009

Nära döden


Photo: Mattias Johansson




Kanske lite övertydligt men ändå...
Tycker ni tanken med kyrkan funkar
?


Igår kväll var jag i Oskarshamn och träffade en kille som hade voltat med bilen, landat uppochner i en å och fastnat i bilen, under vattnet. Han fick inte upp dörren och låg i vatten upp till halsen i 15 (!!) minuter. Ett dygn senare träffar jag honom och han är ju ganska skärrad fortfarande så jag fick inte med honom tillbaka till ån, fast jag å det ödmjukaste försökte. Men jag förstår honom. Han var trött, mycket trött.
Ni vet, jag går på mina känslor när jag fotograferar, och speglar mina och objektets känlsor på bild, det är så jag fungerar tror jag. Jag är nog som Göran Segeholm säger, en "spegel".
Och David var ju inte speciellt glad efter olyckan om än att han skrattade lite då och då, så bilderna berättar med om en tragiskt känsla, en känsla av vördnad och ödmjukhet inför det faktum att livet snabbt kan ändras eller till och med försvinna. Jag vet inte om det var just de här bilderna Expressen ville ha även att de tyckte dom var bra och snygga. De ville nog ha en mera glad kille på bild, men jag har så svårt att fejka sånt. Känns inte bra för mig. Äkta känslor, annars kan det vara va?

Hur som helst var killen hur go som helst. Jag vet också att han skrev 2.0 på högskoleprovet när han var ung och det är det inte många som gör skall ni veta.