PGB Photo Award

Nu har jag skickat in några bilder till Jonas Lembergs tävling The PGB Photo Award också. Man får nog säga att denna tävlingen var det lättaste att skicka in till. Gick snabbt och betalningen sköttes via PayPal, snabbare än tåget. Kul.

Nu hade jag inte riktigt tid så det blev bara 4 olika singelbilder, men det funkade smidigt.

Photoshopmode

Pontus Höök (bra jobbat Pontus) visar det HÄR bilderna från Haiti på sin blogg. Samma karl, plåtad av två olika fotografer. Det visar klart och tydligt ett bildspråk som börjar gå till överdrift. Man plåtar porträtt av olycksdrabbade, kanske traumatiserade människor i ett kaosdrabbat land, vilket är bra och måste berättas, men varför måste vi, eller vissa av oss bearbeta dom i PS till oigenkännlighet? Som om inte storyn av Haiti räcker, nä lite värre måste det se ut hela tiden liksom. Zoriah (inget ont om honom, han verkar duktig) håller också kurser (som i och för sig verkar spännande) i photoshop, tex tips and tricks how to "save" a photo, dodging, burning, hue, curves och cloning (and when not to, som han skriver)
What? som bildjournalist skall han väl ändå aldrig klona? Eller... Jag blir trött.

Att bearbeta bilderna så här "hårt" kan vara ok i feature, illustrationer eller typen personporträtt men aldrig i sådana lägen som Haiti.
Nu får vi skärpa oss om vi skall ha något trovärdighet kvar i framtiden.

Eller är det jag som är tokkänslig? Spelar det ingen roll?
Vad är dokumentärt idag?
Nu var vi här igen...

Best Of Photojournalism

I eftermiddags kom jag på att jag skulle skicka in några bilder till Best Of Photojournalism för skoj skull. Inget jag tänkt igenom riktigt. Jag somnade i soffan och en stund efter 23 vaknade jag och mindes att jag glömt nåt (haha), och visst ja, BOP!

In med mappen i Photo Mecanic och sen välja nåt. Klockan gick och jag skulle bara hinna få in ett par bilder. Jag snabbläste allt lullull vad gäller filnamn, kategorier och koder och det där och sen fyllde jag i så snabbt jag kunde. Skulle precis slänga in mappen i ftp:n då jag kom på att jag glömt att fylla i ett fält. Gör om gör rätt!

Nu är det inne och klockan slutade på 00.00 när fetch berättade för mig att allt var klart.
Snacka om sista sekunden... Hoppas det funkade?

Som om jag skulle prova

Den här skylten fastnade i mitt blickfång nere i Kolboda idag.
Varför skulle jag fiska i den här kylan, nää. Man är ju ingen ungdom längre, man får ju tänka på kärlen och allt det där...
Men nu förstår jag varför det är fiskeförbud därnere. Se HÄR.

Lågskor

Varför har jag inte klimatriktiga kläder när jag plåtar.
Så här såg det ut på Öland idag. Snön låg knädjup, ibland en bit upp på låren, och den var så tät att byxorna liksom gled upp, varpå mina skor fylldes med snö! Skönt.

Blöt om fötterna skall jag nu ut en snabbis för en av de stora drakarna. Sen skall jag byta strumpor...och skor.

Klubbad

Ullis med den satans klubban, vem kastade den?

Jag har inte hjälm när jag plåtar ishockey. Ingen annan här heller. Känns hämmande, jobbigt.
Några gånger har pucken svept nära en. En gång fick jag och kollegan Mats ett slagskott mot oss, pucken gick precis mellan våra huvuden, vi kände vinddraget mot våra öron. Vi skulle ha hjälm sa vi. Men det är väl nåt man säger. Blir ju aldrig av, man är ju odödlig.
Idag slängde en spelare, jag hann inte se vem, sin klubba allt vad han kunde mot oss i fotobåset. Det bara small i väggen bakom oss. Min kollega Ullis (som var där privat??? Galet?) fick den nära nog i ansiktet tror jag. Jag fick en smäll under ögat, jag trodde först det var en del av klubban men det var ju kameran. Jag duckade för snabbt och slog i.

Nu minns jag plötsligt när jag under en handbollsmatch i Kalmar fick en stenhård boll rakt på motljusskyddet. Kameran slog in i näsbenet och jag fick ju näsblod naturligtvis.
Publikens sårl hördes och alla tittade på mig, jag hade nog fått en liten chock eller nåt för jag låtsades som ingenting och gick till kameraväskan och bytte glugg...med blodet rinnande nerför hakan. Byta glugg liksom, varför då? Knas.

Mera FOJO

FOJO-inlägget hamnade visst en bit ner, se det HÄR.

World Press Photo

Nu har jag skickat upp en liten story till World Press Photo. Det var ju deadline i söndags, men då krånglade de så in i norden, eller ja, in i Holland eller i luften ovanför, eller i marken under, inte vet jag. Hur eller hur så fick jag idag uppgifter via mail så jag kunde ladda upp bilderna via en annan väg.
Det funkade kanonbra.
Ingen chans till priser men det är kul att vara med, och man får ju boken sen!!

Det som tog typ fyra timmar tog idag 10 minuter inklusive omdöpning och fixning hit och dit.
Härligt.

Är kaffet klart?

FOJO, FOJO, ännu mera FOJO

Nu har det sjunkit in något, allt vi lärde oss på FOJO-kursen Berätta mer med bildspel. Det var min fjärde fojo-kurs och jag tror det är den där jag verkligen hittade mina "verktyg". Bästa, bästa och ni måste gå den om den kommer igen i höst.

Jag lärde mig sjukt mycket denna gången. Skönt.
Och vi som var ute på stan på torsdagsnatten, Dafgård, Königsson, Humla och jag, vi hade KUL, jag skojar inte, sjukt KUL!! Håkan Humla var glad som ett barn på julafton och det var så härligt att se, man blev varm och glad själv så det räcker ända till midsommar!


Här kommer lite fler bilder från kursen.



Lars Dafgård, Falukuriren, grym som alltid!


Tommy Söderlund, Gotlands Tidningar och Yvonne Åsell, SvD, tycker att...eller?


Kreativiteten glöder och göder, oss. Här är det Mattias Karlsson, Malin Hoelstad och Yvonne Åsell från SvD som tillsammans med Emma Gustavsson från Hallandsposten kolla bildspel.


Teacher himself, Lars Dareberg, arbetar...eller tittar på gamla Office-avsnitt...





Min Kalmarkollega (fast jobbar ju på Nyheterna i Oskarshamn, men ändå), Emma Gustavsson och Håkan Humla från Sundsvalls Tidning gör sig redo för den klassiska FOJO-bilden, som ni ser HÄR.


Lärarna Eva Åberg och Lars Dareberg hade aldrig hållt kurs tillsammans innan, men jäklar vilket team det blev av dom. Riktigt bra. Lars har jag ju haft som lärare tre gånger innan så nog om det. Ni känner ju grabben, men Eva, vilken lärare! Pedagogisk så till och med en skrivande journalist skulle haja...haha. Nu får jag snart stryk, jo här kommer nå...


Linda Axelsson från Sydsvenskan sitter sjukt koncentrerad vid datorn. Det är ljudet som fixas.


Middagarna på kvällarna är sååå sköna, überinspererande och man bara snackar, dricker lite gott och bara ÄR. Så nice. Här sitter Dareberg och berättar anekdoter för Pelle Johansson från UNT. Nåt om en orm, eller vad det den om... Det är FOJO.

Valår

Jodå, nu är det valår, igen.
Valår kan ju vara mycket...

Och dom nominerade äääär

Magnus Andersson, Norrköpings Tidningar
Sören Andersson, frilans
Andreas Bardell, Aftonbladet
Johan Bävman, Sydsvenskan
Lars Dareberg, Sydsvenskan
Åke Ericson, frilans
Anders Forngren, frilans
Paul Hansen, DN
Anders Hanson, NWT
Anders Hansson, frilans/DN
Pieter Ten Hoopen, frilans
Moa Karlberg, frilans
Martin von Krogh, frilans
Emma Larsson, Sydsvenskan
Roger Larsson, frilans/Hallandsposten
Björn Larsson Rosvall, Exponera
Beatrice Lundborg, DN
Joel Marklund, Bildbyrån
Henrik Montgomery, Scanpix
Daniel Nilsson, Bildbyrån
Åsa Sjöström, Sydsvenskan
Anna Wahlgren, frilans
Magnus Wennman, Aftonbladet


GRATTIS ALLIHOPA! Vi ses den 5:e!

Event id: 1210975087

Tre, TRE gånger försökte jag ladda upp en story till World Press Photo´s sida.
Bilderna var rätt döpta, rätt ifyllda, rätt storlek, rätt rätt till lunch... Men ändå hakade läsaren upp sig efter typ 57 %. Sista gången kom den faktiskt till 87%, sen stannade den och tillbaka fick jag en sk Event id: 1210975087.

Med 4 minuter kvar till deadline struntade jag i storyn och var bara tvungen att trycka på SUBMIT-knappen. Det är alltid lite nervigt att trycka på den där knappen. Så absolut på något sätt.

Men nu fick jag ett mail från helpdesken hos World Press Photo och dom lovar mig att jag skall få ladda upp min story senare. Skönt att höra. Hoppas bara inte dom gör sig för stora besvär eftersom den där storyn aldrig kommer få pris i den här tävlingen. Men man skall ju vara med iallafall. Det är viktigt, att så många som möjligt skickar in sitt material. Det är viktigt att vi skickar in vårt material till dessa tävlingar, även om vi inte har en chans att vinna. För att liksom samla världens bildjournalistik under ett tak, inte bara supersnygga vinnarkollektioner utan också vanlig, vardaglig bildjournalistik.

Nu är det gjort iallfall. Det tog en hel kväll. Nu går jag och lägger mig! Sov sött.

15 minuter kvar

och jag börjar få panik. Vill trycka på submit NU. Men det är lite, lite kvar...
Ahhhhh!

World Press Photo

Nu sitter jag med bilder att skicka in till World Press Photo. Jag är sen, det är bara tre timmar kvar innan deadline och jag får det inte att funka. Jag öppnar bilden i CS4, ändrar bildtexterna till engelska och sedan säger world press photo-sidan att bilderna inte är tagna i 2009. BULLSHIT! Det står ju överallt i filinfon och i raw-filen att de är tagna 2009.

Jag blir GALEN, kommen nån event key man skall skicka iväg. TOKIG.

Mera FOJO

kommer sen, en annan dag...stressigt nu!

Mota djävulen i grind?

Tomas vid Röda Grind.

Fojo, vad säger man? Inspirationen flödar och vi lär oss massor, och fort. Så fort att när man skall omsätta det ute på fältet blir det svart, tomt, stressigt. Men får man testat de nya "verktygen" några gånger så sitter det nog. Vi snackar Powertools här, rejäla grejor, inget lullull.
Man blir helt tokig av arbetslust. Man vill gå på, driva, planera, göra stora grejor. Men istället borde man ju nu tänka smått, göra lättare, fler och mindre bildspel för att få upp flytet i intervjuerna.

Idag har vi pluggat dramaturgi, på ett spännande sätt. Allting blev snorklart. Verkade sååå lätt.
Men?
Det gick åt skogen!!

När det sedan var dags att kila ut i verkligheten och samla in bilder, ljud och intervju kom jag inte på något ämne att belysa. Fiskodling? En demonstrant i 80-årsåldern? Boxningstjejen? Osv.

Men kankse att det finns någon kvinnlig brandman i Kalmar nuförtiden? Mmm? Bra, nu börjar jag komma nån vart. Jag sökte på Östrans hemsida och visst det, för ett år sedan började Kalmars första kvinnliga brandman på Kalmar brandstation. Jag ringde upp vakthavande befäl och visst var hon kvar.
-Vad gör ni idag? frågade jag.
- Vi har dykövning i Kalmarsund, fram till 17.00, sedan är det fysträning på brandstationen.

Jag blev riktigt glag och for iväg, hem och byta kläder, fixa ljudmaskinen, kamera, hittade inte mitt 50mm som jag glömt någonstans, körde iväg till Långviken och....

What? Där möter jag brandbilarna. På väg hem, klockan är ju bara tjugo i tre? INGEN DYKNING!?

Jag fick istället följa med till stationen där jag var med en liten stund, dom rengjorde dykgrejor, fikade, checkade brandil, och visst det funkade, men fysträningen ville jag ju också ha. Men nej, då sa hon ifrån, det ville hon inte alls och jag respekterade det. hon hade ju trots allt ställt upp på mycket, mycket kort varsel.

Intervjun då?
Verktygen jag fått med mig?

Jag hade ju på telefon sagt att jag behövde ungefär 1 minut intervju. Så Åsa hade naturligtvis ställt in sig på att intervjun skulle TA en minut i anspråk av hennes fikarast.
O´boy att jag blev stressad. Jag bytte taktik, det som skulle bli en mer känsloinriktad intervju fick ändras och blev mer av en fakta-intervju. Inget fel i det, men inte vad jag tänkt mig från början.

Nja, vi får se vad det blir av det imorgon, vid klippbordet.
Det är just intervjutekniken jag måste lära mig behärska, och även om det gick åt skogen idag så vet jag att med den kunskap jag fått under dessa två första dagar kommer jag att komma en bra bit på vägen mot den perfekta intervjun.

Men Åsa och hennes kollegor var trots allt väldigt snälla, förstående och tålmodiga. TACK!

Till Paul Madej

Typ riktigt högt ISO...Går inte riktigt att räkna tror jag...

Här är Tomas på väg hem från FOJO, sent.

Fojokväll

Peller Johansson på UNT och Yvonne Åsell på SvD.
Foto: Mattias Johansson

Kvällen flöt fint. Pizza, kalla, rött, umgänge, skratt, utbyte, lärdom, humor, värme, inspiration, är orden som sammanfattar första kvälle på FOJO-kursen denna gången.
Detta är ju min 4:e FOJO-kurs och jag känner på mig att den blir riktigt bra. Redan idag (läs igår) har jag fått massor av tips på hur jag skall bli bättre på att intervjua.

I morgon väntar mer intervjuteknik, dramaturgi och sedan skall vi ut och samla material, bild och ljud, till ett bildspel. Jag har ju gått ett par bildspelskurser förr, så tekniken sitter väl någorlunda. Nu gäller det att öva på speakerrösten, intervjutekniken och dramaturgin för att få bildspelet att sitta gott i magsäcken.
Blir spännande. Lika spännande blir det att se Lars Dafgårds bilder från kvällen. Ingen slapp undan...


Lars Dafgård blev som tokig med sin nik...
förlåt, vad heter den nu igen? Emma Gustavsson från Hallandsposten
låter sig tålmodigt plåtas.


Alltid på hugget... Nämnda Lars fortsätter sin essä om fojo.
Håkan Humla, sundsvalls Tidning, Stina från Falukuriren
och Yvonne Åsell störs inte nämvärt av knäppandet...

Middag med gänget

Nu väntar middag med FOJO-gänget. Pizza och nån kall.

Bildspelskurs med Dareberg

och Eva Åberg skall jag ju på imorgon. Skönt kul skall det bli. Min fjärde FOJO-kurs och tre av dom har nämnda Lars hållt i. Fabulöst inspirerande grabb. Första gången som gäst hos Peter Claesson när han höll Pressfoto i framkant. Vi skall köra slut honom i veckan, Lars alltså. Häftstift på stolen, bläck på kanten på katedern och sånt...Näää, bara häftstiften.

Som ni ser har jag städat skrivbordet, alltid skönt innan en kurs. Känner inte igen mig. Också frigjort lite discspace, inte tillräckligt men alltid något.

Också laddat med kolhydrater och vin, för att orka hela vägen...

Klart och betalt!

som Daniel tydligen inte kan säga...

Ja, alltid är det ju nåt som skall krångla. Jag fick radera en hel porträttserie och börja om. Grrr.
Men tro det eller ej men jag hann få in allt i tid, med bildtexter och allt. Det blev en del ändå. Och en timme över hade jag också så nu kan jag gå och lägga mig.

Bilder?
Nä, inte idag. En annan gång...

Svettigt!

3,5 timma kvar tills allt måste vara klart och betalt. Jag har hunnit halvvägs iallafall. Nätet går sjukt segt här hemma idag. Jag borde sitta på jobbet och skicka in allt men samtidigt vill man ju ha lite helg och titta när grabben spelar SpongeBob på PS2, fika bulle och grilla korv i snön.

Inte nog med att jag är stressad. Jag åkte pulka med grabben igår, och man tror väl fortfarande att man är ung och oförstörbar, men när jag åkte baklänges ner för backen hakade pulkan upp sig en grästuva och jag fick ett snabbt kast bakåt så min nacke säger hela tiden NEJ NEJ, böj inte ditåt, och INTE heller ditåt osv. Tar inte slut. Smärtan letar sig vidare ner i armarna för att sluta i fingerspetsarna. AJ, oj suck och stön... Ynk.

Hjälp! Jag kommer inte igång!

Sista dagen imorgon, att lämna till Årets Bild allstå. Jag har knappt börjat ännu. Jag får liksom inte tid, alltid nåt ivägen. Ikväll kommer Lina och Marcus på lite mat. Eller mat, den står dom för, jag har ju fyllt år (34 tunga år har lagt sig i det alltmer grånande håret) så man får slappna av lite! Jag står för lite dricka, min fru för marrängsviss och L&M för käket. Härligt!

Imorgon får jag ta tag i bildskickandet, bildtexter skall fixas och bilder sorteras. Fast det är ju inte så många förstås! Sen skall det skickas till POY i år också tänkte jag, för skoj skull, och även de andra tävlingarna. Självförtroendet är i botten efter att ha tittat igenom årets skörd, men det är bara att ta tag i det ändå. Upp liksom.

Och gott öl kom,

Foto: Mattias Johansson

och gott öl for... som den gamla räven sjunger i den fantastiska dryckesvisan från 1977.

Annar då?
Jodå, kris och panik har det varit på Johanssonska kontoret här i Kalmar. Julstök, nyårstök, bilande fram och tillbaka, mat, presenter, födelsedag, kalas, raketer, sjukdom, jobb och så lite pulkaåkning. Allt detta samtidigt som herr Jeansson och jag skulle byta kontor, lägga nytt parkettgolv på ena kontoret och röja och måla lilla studion. Ojoj, stressen låg som en fet hudkräm över kindbenen på mig.

Inte nog med det så måste jag ju leta upp bilder att skicka till Årets Bild (och det är inte många, men dom är svåra att hitta...) och texter skall skrivas och texter skall skrivas om, och om och om igen. På lördag kväll skall jag försöka ha allt inne. Tror ni jag lyckas?

Under tiden väntar jag på DETTA. Det skulle väl ha legat ute nu? Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge...
Så länge tittar jag HÄR.

Bilden ja, det är Johan Håkansson från Kalmar. Han skall bygga ett litet gårdsbryggeri och brygga gott öl med god kvalitet. Blir spännande. Han är cool Johan, han köpte en MASSA kopparpannor, öltankar, jäskar, mässingsreling och allt annat som hör ett bryggeri till, och nu skall han klämma in det i ett gammalt tunnbinderi. Slangar och kopplingar till höger och vänster och Johan kliar sig i huvudet och vet inte riktigt hur skall få allt att hänga ihop. Men det löser Johan det. Och jag kommer garanterat att köpa ölet!!
Det luktade skumt nere i tanken kan jag lova, inte öl direkt.