Victoria är kittlig, bilden tagen 2006, tror jag.
Photo: Mattias JohanssonIdag fyller Kronprinsessan Victoria år. Jag sitter här i Borgholm på presscentret och väntar på en presskonferens med årets Victoriastipendiat. Dom har dragit in på mackorna och kaffet i år. Jag är hungrig. Jag hör att det ligger ett nytt sushiställe i grannhuset. Jag går dit sedan, mums!
I år skall jag bara göra presskonferensen, sedan skall jag privat gå och titta på firandet med min fru och grabb. Kul. Artister, glass och öl för den som inte kör...
Jag har gjort Victoriadagen massor av gånger, jag gillar det. Det händer knäppa grejor när "Royal-fotograferna, Paparazzina är i farten. En gång skickade Tony Sica på Stella Picture polisen på mig, varför då?
Jo, respektlös som jag är ställde jag mig, inte framför, men längre fram än Tony, det får man inte göra säger Tony, för han är #1 bland kungafotograferna... Nä, jag har precis lika stor rätt att stå längst fram som dom.
Det var också mitt råd till vår eminenta fotovikarie Therese Jahnsson (lägg det på minnet) när hon ville ha lite tips inför hennes första bevakning av cirkusen runt Victorias födelsedag.
-Show no rexpect! sa jag och menade inför den samlade världspressen.
-Du är precis lika mycket värd och viktig som dom!
Hon fixar det!
Snart dags för Pk:n.
Photo: Mattias Johansson 2006
Grattis Victoria!
Idag fyller kronprinsessan Victoria 31 år. Det firas med pompa och ståt i Borgholm på Öland. Jag har nog bevakat nästan alla hennes födelsedagar sedan milleniumskiftet-nåja, nästan iallafall.
Inte förra året dock, då vägrade jag ( och de andra också vill jag minnas, blev en frilans som fick kämpa istället) pga den enormt tunga arbetsbördan.
Nu har man ju liksom blivit van att stå på första parkett, att hela tiden se Kungaparet, Kronprinsessan och inte minst prinsessan Liljan, samtidigt som man har en perfekt vy över scenen och dom oftast riktigt bra artisterna. Man blir bortskämd.
LÄNGST BAK!?I dag var jag åter på detta borgholmska evenemang, fast helt privat, med min fru och min son.
Hmf, jag såg ingenting...tyckte jag, bortskämd som jag är. Det kändes lite tomt att flanera runt där längst bak, tittandes på en stor skärm för att se vem som gjorde vad på scenen, (lite överdrivet) istället för att kriga i fotobåset med de fullkomligt galna europeiska kungahus-fotograferna. De slåss kan jag lova. Tokiga, men roliga.
Samtidigt kändes det underbart att slippa stressen, den onda ryggen efter en hel dags släpande på kameror och diverse telegluggar. Att se min son beundra den stora scenen och Charlotte Perrelli (som ni kan se i dettan bildspel) på den nästan lika stora TV-skärmen. Att bara vara ledig.
Nu har jag "bara" 5 veckors semester kvar, förutom några småjobb och en jobbresa till Europa, som jag berättar om senare.
Nu är det dags att knyta sig.
God natt.
