God Jul

Mmm. hemmagjord i minsta detalj.


önskar jag alla fotonördar, whisk(e)y-tokar, vänner och alla andra också för den delen.

Nu tar vi lite ledigt, vilar upp oss och samlar kraft inför ett nytt år med bilden i främsta rummet.
Jag är slut, helt slut. Jag var inte färdig med julbestyren innan 02.33 inatt, och klockan sju var det dags att gå upp. Grabben skulle öppna lite morgonjulklappar och det gick inte att vänta.

Skinkan som legat i saltlag i förrådet sedan lucia skulle jag koka på dagen igåg men annat kom emellan så jag satte inte på grytan innan 19.30, den var färdig halv ett på natten och sedan var det bara att ställa sig och göra grilljeringen.
Vad tycks? Snygg eller va?!! Snacka om god sälta! Och inte tillstymmelse till färgämne i. Bara kött, prima kött.

Nu slappar vi ett tag. Jag är fortfarande förkyld, 2 veckor och två dagar har det hållit på nu. Grrr.
Vila nu upp er, vi hörs!

Working class hero

Nu har jag precis lämnat dagens jobb till Dagens Samhälle. Det har varit stressigt idag men nu är jag fri att gå hem, eller hem, nej vi här på kontoret, (cvadrata, jag och Thomas) skall ju ha julfest nummer TVÅ ikväll. Glögg, julmat och paketöppning. Mysigt. Få se hur jag mår imorgon...

As-gamen

Foto: Mattias Johansson
Slätafly fick ordentligt med stryk av gästande Röke och missade
därför ett viktigt avancemang.

Det var min tidningshelg nu i helgen. Någorlunda lugn faktiskt. Det är ju inte någon sport på gång så här innan jul. Bara innebandy.
I lördags var jag i Torsås i södra delarna av länet för matchen mellan Slätafly och Röke. Slätafly var bara tvugna att vinna matchen för att ta sig upp i tabellen. Det lyckades dom dessvärre inte med och en deppbild ville jag ha innan jag åkte hem. Nu är ju innebandyspelare inte så värst känslosamma och visar inte direkt några sådana alls vare sig dom vinner eller förlorar, men en kille satte sig ensam på bänken och deppade, jag satte mig en bit bort och knäppte en bild.
Vet ni vad tränaren kallade mig då?

Asgam! As-gam!!!
Jodå, det var sportreporten som hörde honom säga något i stil med detta till en annan:
-Där sitter den där jävla fotografen och gottar sig i vår förlust, jävla asgam!

Men vad är det då? Löjligt. Bara löjligt.

Svd

Hade en stor grej om sig själva i helgen. De fyllde ju 125 år i fredags. Bla listade de 23 (tror jag) kända medarbetare genom tiderna, inte en enda fotograf fanns med. Typiskt. Vi är liksom inte med. Vi fyller ju bara "hålen"...

På ett annat uppslag uppmärksammades dock att Hermann Ronninger vann den första Årets Bild-tävlingen 1942. Alltid något!

Air

Photo: Mattias Johansson

Min sån här mojäng har varit på service. Profoto lagade den inte så jag fick en ny, men det tog ett par veckor. Under tiden körde jag med syncsladd och sladdar är nåt jag inte gillar.
Jag saknade den enormt. Att behöva springa fram och tillbaka för att ställa in styrka, stänga av och på modellight osv. Går fetbort.

Men nu har jag trimmat in den och kan sköta allt från kameran igen, det är ju farligt att röra sig har jag hört, så nu står jag bara still och trycker på min Air Remote närhelst jag behöver ändra något.
Skööönt.

Grattis Bävman!

Jag ser på Darebergs blogg att Johan Bävman får ännu ett pris! Ett riktigt fint pris till!
Det är roligt, han är så sjukt duktig. Johan får en Leica-utrustning. Undra vilken?...
Coolt. Roligt!
Läs mer HÄR.

The Good, The Bad and the Blind

Jo, jag måste vara blind. Eller nästan iallafall.
Förra veckan, innan jag blev sjuk, plåtade jag glas i studion. Svart glas. Svarta runda glasbollar. Det är tamejfan bland det svåraste man kan plåta. De fångar in precis allt och lite till och det vill man ju slippa, så det är ett evigt pussel att få snygga högdagerlinjer i kanten osv utan att få med sig massa speglingar från studion, stavit, bouncrar, min fula nuna osv. (nja, sååå ful är den ju inte)

Sen gjorde jag iordning bilden i CS4 och skrev ut den och WHAT? Kolsvarta skuggpartier och glaset likaså, nu skall ju glaset i och för sig (skall det ordet verkligen särskrivas? iochförsig?) vara svart men några procent skall ju finnas, typ 11 eller så. Här var det 0. Ingenting syntes. Jag skickade bilden till Thomas dator som jag vet alltid är i topptrim och där var den lika svart. Alltså är min skärm åt fanders. Faaan ropar jag, den kostar 15000 spänn och är nyss kalibrerad och ändå visar den fel!!! Arrghh!!

In i CS4 och kolla färginställningar och profiler och allt ser rätt ut.
Sen blev jag sjuk och tänkte inte mer på det.

Idag är jag tillbaka. Nu är allt lätt igen. Jag börjar med att kolla när min "nykalibrerade" skärm verkligen kalibrerades.

-1200 timmar sedan, styvt! Ojdå. Som när man på morgonmötet på tidningen säger,
-Men det där knäcket gjorde vi ju för tre veckor sedan, det kan vi inte göra redan.
Och så är det minst ett och ett halvt år sedan sist, haha!

Ojdå som sagt, dags att göra om kalibreringen. En sån här EIZO ColorEdge-skärm skall man ju kalibrera typ efter 400 timmar. Men 1200 är kanske lite väl?

Skärmen blev ju bättre förstås, men felet med svärtan fanns kvar. Arrgh nummer 2.

In i CS4 igen, färginställningar och...
Men guuuuud, är jag tokig. Nu var den där lilla rutan som simulerar "videokontraståtergivningen vid konvertering mellan scen och utdatarefererade färgprofiler" (blir anfådd bara av att skriva det där) ikryssad, hur blev den det, det var den inte innan?
Jag kryssade bort den och nu visas bilderna som dom skall, rätt svärta och omfång!!


Nu är jag på banan igen. Min kära EIZO och jag är vänner igen.

Ni ser ju själva

Jag måste ha varit bra seg i huvudet när jag lade in en häst istället för ett svin i inlägget nedan?
Vågar inte svara på huruvida det berodde på förkylningen eller det faktum att jag missade lunchen och därför fick en blodsockernivå i höjd med knävecken, men märkligt är det never the less.

Det var inte bara lunchen jag missade idag, jag missade också Fotografen från Riga på tv ikväll, men det skall jag kika på nu! Tack svt Play.

Men å andra sidan

om jag inte kan gå på julfesten imorgon så kan jag gotta ner mig i klimatfrågan.
Det är Politiken och Jonathan Bjerg Moller´s enorma jobb om Bangladesh och hur klimatförändringen drabbar landet. 8 månader har han varit där. Stort. Tålamod. Bra. Rejält.
Stillbilder blandas med rörligt. Härligt. Så vill jag jobba, fast kanske inte 8 månader just. Jag vill ju vara hemma en del också, hos familjen, garaget och lite flugfiske.
Hos mr Galbraith hittar ni snabblänkar till Jonathans bildspel.
Se det när ni har lite tid över.

Svinet

Foto: Mattias Johansson


Jag är förkyld.
Jag är man och är förkyld.
Jag är man och är förkyld och har ont.
Det är synd om oss män när vi är förkylda...
Och när vi har ont...

Jag tog svinsprutan häromdagen och det får jag lida för nu. Armen ömmar och illamående och förkylningssymtomen dunkar i hela kroppen.
Imorgon är det julfest, måste vara frisk tills dess.

Ynk...

Hör och häpna

Photo: Mattias Johansson

Jag kan inte fatta att året går mot sitt slut. Men jag påminns genom de gallerier som redan börjar dyka upp därute.
HÄR, eller HÄR tex. Mer finns att hitta hos Rob Galbraith.

Men men, några dagar är det ju kvar. Nu sätter vi oss i bilen och åker mot västkusten, igen.

Sydsvenskan

Foto: Mattias Johansson

För ett tag sedan gjorde jag ett jobb för sydsvenskan. Alltid roligt, de planerar i ganska god tid, tar sig tid liksom. Alltid engagerade och tar varje jobb på allvar.
Det är viktigt, tycker jag, att varje länk på en redaktion tar sin del i jobbet på största allvar, men att även ta de andras delar på lika stort allvar. Många tidningar har problem med detta tror jag.
Jag kan bli galen på just det den där nedlåtande tonen som finns på vår och många andra redaktioner mellan avdelningarna. Vi skall motarbeta detta. Pep och beröm kanske är metoden?
På sydis verkar dom duktiga på just detta.

Jobbet för sydsvenskan innefattade begravningskistan Angelbox, tillverkad av Rydéns för Fluffbabes i Kristianstad. Den är ceriserosa, verkligen rosa alltså. Ja, ni ser ju själva. Med änglavingar på sidan. Rätt coolt faktiskt. När jag viker hädan vill jag ha någon form av motivlack. Kanske en kista målad som en X-vinge (starwars, ni vet) med dödsstjärnan i bakgrunden och lite dogfights. Eller?

På tal om Starwars, ni har väl sett det HÄR. Min kollega Gary tipsar och jag jublar! Riktigt bra.

Salt ser ni HÄR.

Jag blir lite sugen på att filma lite nu...

Här kommer bilderna från sydsvenskangrejen.
Tyvärr blev det blev bara en i tidningen. Men här ser ni resten.