Min första bild för Östran. Carl-Gunnar Nyquist
håller pk om högskolans företagspark Atrium 21.
Foto: Mattias Johansson 1999.Idag firar jag 10-årsjubileum. Eller firar och firar, jag jobbar på som vanligt. Jag glömde det där med tårta. Men jag smyger nog bort och tar en glass ikväll, innan jag piper hemåt.
Jodå, för tio år sedan lade jag in min första bild i systemet på Östra Småland ABs tidning Östran. Nu visar arkivet på 16.266 bilder, men det är inte hela sanningen. När vi bytte arkivsystem försvann mängder av våra bildern ut i cyberrymden och nu finns dom bara som negativ, i pärmar som dåvarande VDn ville slänga!! Vi räddade dom.
Denna siffran är ju de arkiverade bilderna, undra hur många "sparade" bilder man har i mapparna här på tidningen, måste ju vara många, många hundra tusen rutor.
Jag hade en Canon EOS 1n som jag just köpt begagnad. Ett 28-70/2,8 L och ett 80-200/2,8 L, blixt och en väska stor som en resväska, jag bar den på axeln och den var typ större än jag, den där väskan.
Det var som en dröm. Jag fick dra hur många rullar som helst genom kameran, något man inte var bortskämd med som hobbyfotograf. Visserligen hade jag just innan gått som lärling hos Thomas Jeansson (som jag nu delar 2 studios och kontor med) i ett år och då fick jag ju också veva hem en del rullar. Men privat, då fick man spara på rutorna minsann.
De första veckorna jobbade jag gratis för att få in en fot. Det är preskriberat nu...
Och det funkade ju bra, 10 år senare är jag fastanställd som bildchef, men tjänstledig på närmare 70 procent. Ja? det är ju ett sätt det...
Panik och gröna streck
Efter några veckor på tidningen blev jag betrodd att sköta plåtningen på årets största skolevenemang- Rugbyn, gymnasieskolornas stora drabbning i sporthallen. Fyra timmar hård rugby, med skador, svett, blod och massor av prestige.
Jag var nervös men laddad och gjorde mitt absolut bästa. Jag hade fotoväst. När jag kom hem med rullarna hade jag typ en timma till pressläggning eller nåt. Stressad till tusen sköt jag in rulle efter rulle, par om par i framkallningsmaskinen. 6 stycken var det. Väl ute kastade jag upp dom på ljusbordet, fattade tag i den gröna tuschpennan och gjorde gröna kryss på de rutor jag ville ha. Svetten lackade. Detta gjorde jag på 4 av rullarna innan jag upptäckte mitt misstag.
Jag hade i stressen visst glömt att klippa och lägga in neggen i plastfodralen först.
Så där står jag med gröna kryss över varenda bra bild. Fy faan!
Sen blev det bara svart...
Undrar om dom finns kvar, säkert.
Jag minns en bild
Varvsholmen i Kalmar, en liten ö mitt i centrala Kalmar skulle projekteras och här skulle enligt politikerna byggas bostäder och företagscentrum. Många blev upprörda. Särskilt arbetarklassen då Varvsholmen och dess varv varit en viktig arbetsplats i Kalmar sedan urminnes tider.
Förövrigt kan nämnas att Hermann Göring förtöjde sitt flygplan på Varvsholmen på trettiotalet nån gång. Usch och fy.
Hur som helst så insåg holmens försvarare att Varvsholmen så som dom kände den var ett minne blott. Detta skulle jag lite snabbt illustrera.
Hur tänkte jag och åkte ut och plåtade lite bilder, lite dystra industrimiljöer. Jag var inte särskilt nöjd men bråttom som jag hade åkte jag iväg mot nästa jobb. Då fick jag se varvsholmen sakta försvinna i min backspegel.
Där hade jag ju min bild!! Jag var så nöjd, så glad.
Simpelt och lätt kan man tycka nu men jag var så nöjd. Ett härligt minne.
Idag ligger det faktiskt fashionabla lägenhetskomplex och stora arkitektriktiga företagscentrum därute.
Det gamla varvet på Varvsholmen, ett minne blott.
Foto: Mattias Johansson 1999.Film VS digital
Länge var jag en av dom som försvarade filmen. In i det sista. Men nu när jag sitter här och kollar i arkivet så...fy fan vad kassa filerna är! Soppade i gammal, pressad kemi, och sedan scannade på en scanner, med damm och skit, nä, nu är det skillnad.
Man kanske ser på den analoga tiden med lite väl romantiska ögon, eller?
Kul.
Nu: hem!
