Festivalen går mot sitt slut, idag är det sista dagen att titta på utställningarna, vi hade en del kvar, bland annat Care International, som visade pristagarn i "The 2008 CARE International Award for Humanitarian Reportage", nämligen Stephanie Sinclair, hon vann med sitt reportage om könsstympning. Vansinnigt kraftfullt tillsammans med bildtexterna, gjorde ont i magen och ögonen blev faktiskt, om inte fuktiga så iallafall en aning irriterade. I samma utstälning hände bilder från Alixandra Fazzina´s reportage om flyktingsmuggling i Somalia, jag lovar, det här var enormt starkt, särskilt tillsammans med bildtexterna, som var bra.
Dagens irritationsmoment var enligt mig, nu kanske många blir sura på mig, men Paulo Pellergrins verkligt bra, verkligen bra bilder om flyktingar i Irak kunde inte riktigt engagera mig eftersom massa bilder hade samma bildtexter, eller inga alls. Vi snackar anonyma bildtexter, fantastiska porträtt på ensamma, sargade irakier tittandes in i kameran, bra kontakt, och man får bara veta att dom befunnit sig på ett sjukhus i Irak. Jag vill veta vem dom är! Bara ett namn iallfall. Faktiskt. Det berör mig mycket, mycket mer om jag får den typen av kontakt med personen på bilden. Så lite men så stor betydelse för storyn. Det slåt mig att de kvinnliga fotografernas reportage känns mer i magen. De berör mig mer, det känns närmare, smalare, mer genomarbetade.
Den här utställningen var second best det här året, strax efter Horst Faas krigsbilder från 50, 60 och 70-talet.
Axelle De Russé, som vann 2007 års pris i Canons tävling för kvinnliga bildjournalister, visade sitt stora reportage om konkubiner i Kina. De här bilderna känns väldigt enkla, rakt på, inga tekniska krusiduller, och det känns bra nu när man sett mängder med supervidvinkliga, grafisk korrekta krigsbilder, det är en mycket bra, sammansatt story som avslutas när man står vid sista bilden. Många andra, främst de här hårda, tiltade, grafiska krigsreportagen känns inte färdiga, vi får liksom aldrig veta vad som händer, varför det händer osv. Kanske det är det som är skillnaden på reportagen förr och nu?
Ikväll är det dags för GRAND FINALLE, den stora avlsutningsfesten, på Couvent des Minimes.
Kanske blir det tårta, den missade vi igår. Det har vi fått höra skall ni veta.
Vi kände på EOS 50D, kändes ganska trevlig, välbyggd. Igår släppte ju Canon förövrigt en teaser som ger oss en hint om att en ny kamera är på väg, framtidens kamera.
HÄR ser ni teastern.
Nu är det snart dags att ge sig av mot Minimes och lite snittar.
Igår natt när vi gick hem genom gränderna hittade vi den här trevliga
korsningen, perfekt för trötta turister, bara att lägga sig...Eh?
0 kommentarer:
Post a Comment