På Lars Darebergs eminenta blogg har en intensiv debatt funnit sin dager. Den handlar om och har sin grund i bildmanipulationens värld. Fotografer och bildjournalister runt om i världen har spridda åsikter om vad som räknas som manipulation.
Själv anser jag (dock en knivig fråga) att man får utföra sådant som man med lätthet gjorde i mörkrummet, dvs efterbelysa, pjatta, färgkorrigera och jobba med kontraster. Att använda photoshops, eller andra programvarors filter måste väl räknas som manipulation, borträknat brusreducering och skärpa.
Christer Höglund, fd Årets bild-boss, har för PFK Svealands räkning fått i uppdrag att ta fram en formulering av reglerna kring bildredigering. Som han själv säger på Darebergs blog, ingen lätt nöt att knäcka. Nä, jag håller med, måste vara svårt, men i motsats till Christer, om jag inte missuppfattat hans inlägg, tycket jag inte att det är bildmanipulation att mörka eller ljusa upp kanter eller delar i en bild.
Jenny Maria skriver att vi genom att ändra mättnaden i färger, mörka och ljusa bilden mm, ändrar upplevelsen av bilden och därmed lurar läsaren/betraktaren, missförsår jag dig, Jenny? Det tillhör väl ändå vårt jobb att förmedla en känsla till läsaren, att få betraktaren att känna för innehållet i bilden, och för att uppnå den känsla vi vill förmedla, och säkert kände själva vid fototillfället, måste vi utföra viss bildredigering, t ex riktningsverkan genom att efterbelysa vissa områden i bilden, kanske till och med mörka ned så mycket att någonting i ytterkanten försvinner i svärtan. Det måste väl vara skillnad på att efterbelysa och klippa (klona) bort någonting?
Jag ser fram emot PFK´s förslag, som sagt ingen lätt uppgift.
4 kommentarer:
Ja – du missförstår mig helt och hållet ☺
Jag menar alls inte luras – jag menar att precis som en författare eller en låtskrivare så har en fotograf rätten att använda de till buds stående medlen för att förmedla en historia, fotografen är uttolkaren…
Vad jag menar är att det inte finns några genvägar och att frågan inte så mycket borde vara ”Har jag klonat?” Utan långt mer nyanserad; ”Vad förmedlar jag här?” ”Är jag trovärdig?”
Fotografen gör en massa val – om du väljer att använda vidvinkel underifrån för att ge fart åt en situation som kanske är seg så har du redan där gjort ett val som påverkar upplevelsen – jag är inte alls emot det jag tycker bara att gå i taket över att ”välja” bort en servett när det redan är så många val inblandande vid framställningen av en bild – det kan bli ett hyckleri mot betraktaren ”vi klonar inte, alltså är vi etiska och trovärdiga” – jag tror bara inte att det är så enkelt.
Lurar du inte dig själv lite när du tänker kloning är en sak, efterbehandling en helt annan? Men jag har inga problem med ett kloningsförbud inom pressbild, jag klonar inte själv.
Det fotografiska mediet har exploderat de senaste 10 åren – trovärdigheten kommer att sitta i uttolkarens (fotografens) omsorg om sin berättelse.
That’s what I think ☺
Aha, nu förstår jag dig bättre Jenny.
Då håller jag med.
MEN jag ser en STOR skillnad i att klona jämfört med övrig "enkel" bildbehandling.
Att klona är att förvandska ett innehåll.
Med hjälp av de andra, vanliga verktygen (nivåer, efterbelysning, pjattning osv) väljer vi vilken känsla vi vill förmedla, vilken information vi vill skall förmedlas. Detta har ingenting med manipulation att göra, enligt mig. Om jag väljer att göra en bild kolsvart så har jag ju fortfarande inte ändrat verklighetsbasen i bilden, allt finns ju med egenltligen.Om man hårddrar det.
Jag håller med Jenny i den här frågan. En bild blir inte mer etisk bara för att innehållet har förändrats på ett visst sätt. Och enligt mig måste det vara bilden i sig som sätter riktlinjerna.
Tänk dig följande: Jag visar dig två identiska bilder. I den ena har jag klonat bort en lyktstolpe, i den andra har jag efterbelyst samma stolpe så att den inte syns mot den mörka bakgrunden. Inte ens med mikroskop kan du skilja på bilderna. Är den efterbelysta bilden fortfarande mer "ärlig"? Jag tycker inte det. Precis som Jenny påpekar kan inte metoden vara det avgörande utan vad bilden innehåller/förmedlar. Frågan är alltså snarare "Är det ok att lyktstolpen inte finns längre?" än "Har det klonats eller efterbelysts?".
Visst är den efterbelysta bilden mer ärlig. Nu förespråkar jag INTE att man skall efterbelysa "bort" saker i bilden, men om någonting försvinner i t ex bildens ytterkant vid vinjettering eller riktningsverkan så är det OK, men att klona bort någonting kan aldrig vara rätt, sorry. Om det inte gäller reklam eller illustrationer vill säga...
För övrigt förstår jag inte varför man skulle klona bort någonting överhuvud taget. Det är väl situationen vi upplever, som vi ser den vid fototillfället, som vi vill visa läsaren, eller har jag fel?
Post a Comment