Rislampan

Hela min uppväxt hade jag en rislampa hängande i mitt pojkrum. Jag visste aldrig riktigt om jag gillade den eller hatade den, och sedan dess har jag ett märkligt förhållande till just rislampor.
Någon form av hatkärlek.
Men nu har Strobist hittat ett användningsområde till dom. Se det HÄR.

Mycket snurrar kring Årets Bild just nu, bara några veckor kvar innan deadline. Jag hittar ingenting att skicka. Inget är bra nog. Jag är kritisk, men det skall man väl vara. Jag har ju varit pappaledig en massa och jobbat med reklam så det har ju blivit lite lite bildjournalistik i år. Länge tänkte jag skita i att skicka något, men nu har jag nog bestämt mig för att skicka några bilder iallafall. För att vara med. Jag har aldrig tävlat med bilder innan.
-Kan man inte vinna är det ju ingen idé att vara med, tänker jag, men det är ju fel tänk! Man är väl med också för att det är kul antar jag, för det där "kanske", man vet ju aldrig...
Jo, jag skickar nog något iallafall.

Vi har fått en ny VD på Östran, sedan Thomas Karlsson gått i pension. Hon heter Karin Mattsson. Jag jobbar ju bara var tredje helg på Östran nu för tiden så jag träffar henne aldrig. Men för några veckor sedan plåtade jag henne för RiksMedia nytt. Hon var riktigt trevlig. Hoppas hon får tidningen att må bra också. Jag hejar på!
Här ser ni Karin.

Ljudlöst bildspel

Glömde visst...
Jag drog ihop lite bilder från dansuppvisningen till ett bildspel, utan ljud tyvärr.
Bilderna kan ni se HÄR.

Pressfotograf eller bildjournalist?

Foto: Mattias Johansson
Julmarknad i Kalmar


Basket, Kalmar HF-Kristianstad


Dansuppvisning

Minns ni äntligen måndag? Peter Settman, Fredde Granberg och Kajsa nånting. Skitkul.
Idag är det verkligen "äntligen måndag". Jag har lagt helgen bakom mig. Min jobbhelg, min Östran-helg. De är riktigt jobbiga. Alldeles för många jobb och dessutom samtidigt hela tiden.
Typ, klockan 14.00 basket i kalmar, 14.30 innebandy på Öland och 14.30 startar hockeyn i Nybro fyra mil från öland. Hemskt gärna (!) startar kankse också en handbollsmatch i Alstermo, 7 mil från kalmar samtidigt som hockeyn. Och så några allmänjobb på det.



Så ser ofta körschemat ut.
Jag vet, jag gnäller om detta efter varje helg jag jobbat. Men det måste ut liksom. Sorry.
Gnäll, tänker många och stönar för sig själva att så är det att vara "pressfotograf", det får man ta, ger man sig in i leken får man leken tåla...En pressfotograf skall klara av att få bra bilder på en match på 10 minuter. Annars duger man inte.
What?
Visst kan jag ta några skitsnygga hockybilder på 10 minuter, men det är väl inte bara det saken gäller?
Jag är nog ingen "pressfotograf" helt enkelt. Jag nöjer mig inte med att på 14 minuter krysta fram 10 hockeybilder som duger och sedan dra vidare för 3 minuter porträttfoto med någon som suttit massa år i turkiskt fängelse under daglig tortyr. Jag vill med mina bilder visa matchen, matchens i sin helhet. Jag vill ha möjlighet att visa läsarna det där avgörande ögonblicket som vänder matchen etc. Jag vill med mina bilder visa det lidande den turkiska fången känt och den glädje samma man känner för sitt nuvarande liv. En sådan man är värd respekt och att på tre minuter rassla iväg ett antal bilder i olika vinklar och sedan dra iväg till nästa är inte respektfullt.
Sånt är det ingen som förstår och uppskattar på tidningen, verkar det som. För dyrt naturligtvis.
För tidskrävande. -Vi behöver bara fylla hålet här på femman...


Kamil Sümbül

Men det finns en bra sak med det här sättet att jobba, man blir ju otroligt snabbtänkt och uppfinningsrik när det gäller bilder. Det är ju bra.

Nä, jag är helt klart mer ämnad för reportage och "hela" sportjobb. Mer sånt i framtiden.

Nu sitter jag och kollar på en dokumentär om Rosalind Franklins Foto51, den första DNA-bilden.
Coolt. Cool tjej, framåt och envis. Tänk vad strålning hon fick. Fattade dom ju inte då.
Snart läggdags. Hör från sovrummet att grabben fått hosta. Ajdå, jag har nog inte tid att vara hemma imorgon. Jag har massa marknadsföring att fixa inför det nya året. Nu är det dags.


Tvärpolitisk antivåldsmanifestiation


Jonny Ågren, Nybro Vikings, med arg Trojaspelare bakom sig efter att
ha gjort mål.

Änligen här

Photo: Vincent Laforet

Äntligen hemma efter en underbar helg på västkusten, Varberg närmare bestämt. Min födelseort, där är jag uppväxt. Det var bara jag och min grabb som åkte dit, söta frun stannade hemma för en möhippetackfest (?) eller vad man nu säger. En riktigt grabbsemester, 65 mil i bil utan att han knystade en endaste gång av missnöje! 2,5 år och redan biltokig.
Skönt!

Nu har äntligen Adobe släppt en plugg för Lumix LX3:an. Fast bara till CS4, men det har jag köpt så nu skall det fotas lumix. Lightroom släpper i december 2.2 och där ingår plugg för samma kameror. Skönt igen!

Vincent Laforet har visst gjort en film till med 5D MarkII, den ser ni HÄR, snyggt som vanligt. Skönt en tredje gång!

Imorgon börjar mitt 12-dagars arbetspass igen. Skönt en fjärde gång!...

Lumix LX3

Jag gjorde ett jobb häromdagen med min Lumix LX3 och när jag sedan kom till kontoret och min nya MacPro så kunde jag inte få upp filerna. Det finns ju ingen plugin till CS3. Jag blev skitarg, det fick bli att vänta med bilderna tills jag kunde få tag på min bärbara Mac, där har jag nämligen Panasonics eget bildbehandlingsprogram, SilkyPix. Det är inte klokt hur långsamt ett program kan bli. Visst, det går att göra en del grundläggande grejor, och det går att batcha, men jäklar, det tar hela natten att konvertera säg ett 100-tal bilder till jpg. Jag blev sjövild där på min stol, i min ensamhet på kontoret.

Av en händelse, (nästan otäckt) fick jag ett mail av Jan Olby dagen efter mitt utbrott, eller två dagar kanske det var men ändå. Vilken tillfällighet. Han var också rosenrasande och fick inte heller upp sina bilder. Jag kunde inte annat än att tipsa om just SilkyPix. Vilket namn? Var fick dom det ifrån liksom? SilkyPix... Enligt Jan har också Johan Gunséus en LX3:a. Kul, vi kunde ju bilda en klubb, NOL är väl ett lämpligt namn på klubben, Nörds of Lumix... 

Nu är jag ju också lite sugen på den HÄR kameran...Just for fun.
Nu hoppas alla vi "stolta" ägare till LX3 att det i det närmaste kommer en plugg för Photoshop och även Lightroom. Jag menar, den har ju funnits sedan augusti.

Men det är en riktigt kompetent liten kamera det där, Om man känner för att vara lite okonventionell så kan man plåta reklam med den här pjäsen. Kaxigt. Kanske vågat. Men det visar ju att man KAN klara sig i studion även när Hasselbladarn är på service. HÄR ser ni en som vågar, en kul test av LX3.

Så här såg det ut när jag var ute och promenerade i Kalmar, med Lumixen på axeln.

Varvsholmen sett från Kattrumpan.

Läppstiftet på Varvsholmen sett från strandkanten på Kattrumpan.

Stensö fiskeläge, denna oas där min fru och hennes familj 

har en sjöbod.

Vad sägs om motljusegenskaperna i Leicagluggen?

Mums fillibabba!

A man in transit

Surfar lite innan jag slänger mig i sängen och ser att Martin von Krogh är i Kongo, i Goma med Urban Hamid. Det blir nog riktigt spännande läsning därifrån.
Håll koll!

Ardbeg 1965

Foto: Mattias Johansson
Ett glas Ardbeg Provenance

Idag skulle det enligt utsago blåsa storm här i Kalmar. Istället är det klarblå himmel, en starkt lysande sol och ganska stillsam vind som möter mig när jag ålar mig ur sängen. Men minusgraderna håller sig kvar.
Idag var det visst dags för den årliga julkortsplåtningen. Vi har som tradition att plåta Jonathan (min 2,5 åriga son) i någon form av julutstyrsel. Släktingarna blir glada av sånt. Nu är det ju naturligtvis hemligt vad det blev i år så det får ni inte se än. Vi åkte till min studio smaskade på med massor av ljus, pipande blixtar och brummande fonder. Det tyckte Jonathan var lite läskigt så vips sade det så ville han inte vara med längre... Så klart. Han brås ju på mig och vill hellre vara bakom kameran. Men några rutor blev det iallafall.


Jan Hammarkvist-värd för provningen.

Whiskyprovning
När det är så här kallt ute så tänker jag mig med värme och glädje tillbaka till förra helgen då jag fick den stora ynnesten att provsmaka ett speciellt sortiment av Ardbeg´s whiskysorter.
Det var Jan Hammarkvist som hade bjudit in till denna fantastiska provning. Fyra riktigt ovanliga tappningar av Islay-whiskyn Ardbeg skulle provas på Länsmuseumet i Kalmar. Och jag fick också prova!! Jag var lycklig som en frisläppt galt men höll god min och försökte se proffsig ut, inte alltför exalterad. Det började med en Ardbeg 1965, (39.000:-) endast tappad på 261 flaskor i världen. Så om man räknar att alla som smakar får två centiliter-då är jag en av 9000 människor i hela världen som fått smaka denna whisky! Och det är naturligvis färre än så. Speciellt får man säga.
Sedan fortsatte det med en Ardbeg Kildalton som legat på fat mellan 1980 och 2004.
Som trea i sällskapet följde Ardbeg 1975, mumma och sist men inte minst en Ardbeg Provenance, som legat på sherryfat en stund. Annars ligger Ardbeg på Bourbon-fat, Jack Daniels närmare bestämt har jag för mig. Provenance trivdes jag bra ihop med. Likaså 1975:an som också är mitt födelseår. Som tur är för mig är det också den billigaste av de här fyra, 5100 riksdaler. Hmf, det är ju en ny blixt...eller nåt.
Och 65:an då-underbar, kan nästan känna smaken fortfarande...

Rariteten själv-Ardbeg 1965 och silkesvantar

Nu skall jag ut i kylan och grilla korv med dagisbarnen och deras föräldrar, så det blir premiär för långkalsongerna idag! Ha det gott,