James Nachtway´s hemliga release

Form eller innehåll

Photo: Mattias Johansson

Idag har jag gått kurs på FOJO. Skrivande för fotografer. Vi skriver för fullt. Kul.
Niklas Holm och Ida Frid är med, vi har gått kurs ihop innan. Det är det som är så härligt med FOJO, att man oftast träffas igen, på en annan kurs, kanske några år senare. Vad har hänt sedan sist, har man bytt arbetsplats, osv. Min kompis/kollega/konkurrent Paul Madej är också med. Skoj.

Ikväll följde jag med Paul till Kalmar Fotoklubbs tillfälliga lokal för att lyssna på Göran Segeholm, som föreläste om bilder och bildens värde, innehåll, form och budskap. Fantastiskt bra!
Göran är egentligen i Kalmar för att undervisa reportrar i att fånga bilden. I samma korridor som vi fotografer lär oss fånga orden...?! Skoj igen.
Det var mycket inspirerande och intressant. Fotoklubbens meddlemmar hade hängt upp bilder på temat "gatubilder" och dessa bedömdes av enhällig jury, nämligen Segeholm själv.

Föreläsningen satte igång viss tankeverksamhet i mitt huvud, jodå tänka er.
Fråga 1: Vad är jag? Fönsterfotograf eller spegelfotograf?
Fråga 2: Vad är jag sämst på? Innehåll, budskap eller form?

Nu måste jag gå och knoppa så jag får helt enkelt fördjupa er i detta vid ett annat tillfälle.
Hoppas jag. Det är spännande teorier. Filosofiskt.
Bilden ovan är från Perpignan i Frankrike, i vilken ruta passar den in tycker ni?
Innehåll, form eller budskap?

Go Tomas, Go Tomas

Photo: Tomas Königsson

Min vän och kollega Tomas Königsson, på Nyheterna i Oskarshamn, gör fina bildspel. Hans senaste (eller näst senaste faktiskt) är riktigt bra. Det handlar om nybildade Oskarshamn Dockers, ett lag som hoppas på att nå den högre serien i Amerikansk fotboll. Se Tomas bildspel HÄR.
Nu var det riktigt längesedan jag själv gjorde ett bildspel. Tråkigt. Till helgen jobbar jag, vore roligt att få tid att göra ett då. Hoppas kan man ju. På Östrans hemsida kan du hitta lite ljudsatta bildspel som jag gjort, men du får leta. De är märkta Audio Slidehows, leta HÄR.

På tal om bildspel så såg jag att dokumentären om Berny Pålsson gick på SVT nu i kväll.
Det var just ett bildspel om den här tjejen som en gång gjorde att jag fastnade för ljudsatta bildspel. Det var Lars Darebergs ruskigt snygga spel om Berny, från 2005 tror jag som jag fick se på en FOJO-kurs i Kalmar. En aha-upplevelse, en ny värld öppnade sig framför mig. Bildspelsvärlden!
Om ni inte redan sett hans bildspel om Berny så se det HÄR. Klicka på 2005.

Nachtway till stan

Photo: James Nachtway.

Idag kom ett mail från Jonas Lemberg, han berättar att James Nachtway kommer till Stockholm 27 september! Och jag kan inte vara där! Det vore kul, jag gillar honom skarpt. Så engererad, så besatt av få berätta sin historia. Avundsvärt. Det svider att missa detta. Det är utställningen "Offering" som har vernissage i samband med Lydmar Hotels öppnande.

Om ni inte har sett/lyssnat på Nachtway´s föredrag i samband med TED Price-award, så gör det HÄR, genast!

I övrigt är det väl lite av en sorgens tid, det nämns nämligen att sajten fotojournalistik.se lägger ner, i brist på tid. Synd.

Nu är det tid för marängsviss, måste gå.

Så är blev den...

Perpignan 8

Sol och bad på stranden i Collioure. På bilden ser vi Marcus, Nicklas
Elmrin med sin Holga och på muren står inte mindre än Lisa Thanner.


Kan det bli bättre?


Sol, marknad, bad i medelhavets salta blå, sjöborrar, rena gator, engelska, glass och massa mysiga affärer. Jag pratar om Collioure, en liten by nära havet dit bussen tog oss efter en god natts sömn, ja vi var ju utvilade eftersom den beryktade Visa Pour L´Image-festen ställdes in.
Skillnaden mellan Perpignan och Collioure är stor. Perpignan känns smutsig, sliten och nonchalant, om än med charmig atmosfär och trevlig bebyggelse som kunde varit väldigt vacker. Collioure däremot, är fantastiskt vacker, med rena, fina gränder, trevligt folk som pratar en del engelska och massor med mysiga affärer-och glass, riktig, hemgjord glass!
Äntligen fick vi bada! Det klara vattnet höll en perfekt temperatur. Lisa Thanner från GP sprang runt och plåtade på stranden och hennes kollega Nicklas Elmrin, som förövrigt gör bra bildspel, se ett HÄR, laddade sin Holga vid strandkanten. Retrokänslan dök upp. Trevligt inslag.


Johan, Jan Olby, Per och Marcus.


Total foto-orgie utbrast på Chez Simone, allt från ost till storögda
torkade fiskar skulle dokumenteras.

Efter ett svalkande bad i medelhavets böljande blå bjöd Mr Canon, Per Karlsson oss på en fantastisk lunch på den lilla restaurangen Chez Simone, vid strandpromenaden. Kyparna kom ut med den ena tallriken efter den andra, innehållande bla Serrano, ost, sardiner, korv, friterad ost, kycklingspett, biff, små torkade hela fiskar, grönsaker, musslor, bläckfisk, bröd och mycket mer.
En fantastisk lunch! Jag shoppade lite champange och en Muskat och sedan bar det iväg mot Perpignan igen för en gemensam avslutningsmiddag på L´Arago någonstans nere vid kanalen.

Avlsutningsmiddag på L´Arago. På bilden syns bla Karl Melander,
Christian Örnberg, Jan Spångberg, Per Karlsson och Christina Kronér.


Resan hem kändes lång, vansinnigt lång, buss i tre timmar, försenat flyg, tre timmar i luften och sedan 5 timmar i bilen. Men det är ju så, man vill ju hem fast man samtidigt vill stanna kvar i den trevliga gemenskapen och den ljumma luften, och alla bilderna...

För att sammanfatta det hela,
Visa Pour L´Image i Perpignan är en upplevelse man inte bör missa, det är otroligt inspirerande och lärorikt att titta på så mycket bra (och lite dålig) bildjournalistik och att få diskutera bilder med, och lyssna till så många duktiga fotografer. Man bör defenitivt åka ner iallafall en gång för att uppleva det hela. Jag åker naturligtvis med nästa år!
Ses vi där?

Perpignan 7

Här är vi ledsna, nedslagna, ömma i fötterna och alldeles ensamma. Den stora avslutningsfesten, den som bla skulle fira att festivalen fyller 20 år, uteblev pga regn. 3000 människor lämnades att håglöst vandra i det ändlöst långa, mörka och blöta gränderna.
Nja, egentligen är ju gränderna ganskar upplysta här i Perpignan om man jämför med hemma, men det blir mer dramaturgiskt så här...

Anticlimax liksom, vi hade laddat för mingel, men allt bara rasade då vakten stängde grinden framför oss och på knackig engelska barskt sa "CANCELD".

Men idag är det bad som gäller, återkommer.

Perpignan 6

Festivalen går mot sitt slut, idag är det sista dagen att titta på utställningarna, vi hade en del kvar, bland annat Care International, som visade pristagarn i "The 2008 CARE International Award for Humanitarian Reportage", nämligen Stephanie Sinclair, hon vann med sitt reportage om könsstympning. Vansinnigt kraftfullt tillsammans med bildtexterna, gjorde ont i magen och ögonen blev faktiskt, om inte fuktiga så iallafall en aning irriterade. I samma utstälning hände bilder från Alixandra Fazzina´s reportage om flyktingsmuggling i Somalia, jag lovar, det här var enormt starkt, särskilt tillsammans med bildtexterna, som var bra.
Dagens irritationsmoment var enligt mig, nu kanske många blir sura på mig, men Paulo Pellergrins verkligt bra, verkligen bra bilder om flyktingar i Irak kunde inte riktigt engagera mig eftersom massa bilder hade samma bildtexter, eller inga alls. Vi snackar anonyma bildtexter, fantastiska porträtt på ensamma, sargade irakier tittandes in i kameran, bra kontakt, och man får bara veta att dom befunnit sig på ett sjukhus i Irak. Jag vill veta vem dom är! Bara ett namn iallfall. Faktiskt. Det berör mig mycket, mycket mer om jag får den typen av kontakt med personen på bilden. Så lite men så stor betydelse för storyn. Det slåt mig att de kvinnliga fotografernas reportage känns mer i magen. De berör mig mer, det känns närmare, smalare, mer genomarbetade.
Den här utställningen var second best det här året, strax efter Horst Faas krigsbilder från 50, 60 och 70-talet.


Axelle De Russé, som vann 2007 års pris i Canons tävling för kvinnliga bildjournalister, visade sitt stora reportage om konkubiner i Kina. De här bilderna känns väldigt enkla, rakt på, inga tekniska krusiduller, och det känns bra nu när man sett mängder med supervidvinkliga, grafisk korrekta krigsbilder, det är en mycket bra, sammansatt story som avslutas när man står vid sista bilden. Många andra, främst de här hårda, tiltade, grafiska krigsreportagen känns inte färdiga, vi får liksom aldrig veta vad som händer, varför det händer osv. Kanske det är det som är skillnaden på reportagen förr och nu?

Ikväll är det dags för GRAND FINALLE, den stora avlsutningsfesten, på Couvent des Minimes.
Kanske blir det tårta, den missade vi igår. Det har vi fått höra skall ni veta.
Vi kände på EOS 50D, kändes ganska trevlig, välbyggd. Igår släppte ju Canon förövrigt en teaser som ger oss en hint om att en ny kamera är på väg, framtidens kamera.
HÄR ser ni teastern.

Nu är det snart dags att ge sig av mot Minimes och lite snittar.

Igår natt när vi gick hem genom gränderna hittade vi den här trevliga
korsningen, perfekt för trötta turister, bara att lägga sig...Eh?

Perpignan 5

Tillbaka på hotell Kennedy efter ännu en dag i bildens tecken. Lite trötta efter den sena natten på Club Habana och La Poste. Låååång sovmorgon.
Frukosten nr 1 intogs på Canons lunchparty, snittar i det oändliga och vin till det, kan säga att vinet inte smakade bra till frukost, så vi gick vidare till ett fik och käkade frukost nr 2, macka och drack kaffe istället.

Peter Claesson roffar åt sig av snittarna.


Idag har vi sett en del riktigt bra material, kanske var höjdpunkten David Douglas Duncan´s bilder från Koreakriget. Bra, nära, starka. Brent Stirton´s reportage om masakern på Virungas bergsgorillor var en höjdare, säkert 50 bilder, färg. Här hänger bilderna i fantastiska lokaler, gamla kloster och kyrkor. Det finns så mycket att se. Dagarna räcker knappt till. Störst bilder har Pierre Gonnord. Det är serie porträtt, enorma, bra, de sätter igång fantasin. Göksin Sipahioglu´s bilder från 1968 var sköna, även att jag hade lite svårt att koncentrera mig just då, man ser ju bilder i det oändliga, till slut får man pausa. Det gjorde vi, gick ut i stan på lite fotosafari, gränd upp och gränd ner, skojade lite med ungarna, plåtade och bara mös så gott.

Soft fotografering i Perpignans gränder.




Fantastiska utställningslokaler.

Klockan tre var vi tillbaka på Palais des Congres för att lyssna på sympoiet om huruvida det finns en kris idag inom bildjournalistiken, panelen var nog rörande överrens om att så var fallet.
Gary Knight, från VII, menade på att förr fick fotograferna stora budgetar och mycket tid, vilket gjorde att de kunde resa till ett område där något "eventuellt" skulle hända. De kunde stanna där i veckor och arbeta fram ett kvalitativt, genomarbetat material.
Nu, skall fotografer på fyra dagar ta sig till Nepal, bestiga ett berg, plåta en story, skicka materialet, ta sig ner från berget igen och resa hem. På fyra dagar!! Och är dom inte kända så får dom betalt först i efterhand, vilket gör att de måste ligga ute med mycket pengar.

Robert Menard delgav sin tankeställning ungefär så här:
Förr ville, och hade fotografen ett behov av att berätta och visa sitt ställningstagande i ett ämne, nu är fotograferna fotografer för att det är ett fräckt yrke, för att få resa, mer eller mindre. Färre bildjournalister fotograferar för att det måste få berätta sin historia. Kanske stämmer, i synnerhet när det gäller stringers ute i världen. Har jag fel? Vad tycker ni? Vad har ni för tankar?

Gary Knight (VII) och Christian Salmon (CNRS) försöker lösa
problemet med den allt sämre bildjournalistiken.

Nu väntar lite mer ost och bröd på rummet, sedan en dush. Halv nio har vi reserverat bord nere vid torget. Bildvisning och ett besök på Canons fest som börjar efter bildvisningen ikväll.
Härligt, ni som inte varit här måste åka nästa år. Och ni som varit här innan också för den delen.

Hopp i dusch! Vi hörs.

Perpignan 4

Natt i Perpignan, typ 22 grader varmt och en ljuvlig atmosfär!


Malin Walldorf, Chistina Kronér och Marcus Funke tittar på bild-
visningen vid matbordet.


Just det, jag skulle ju berätta om gårdagens kvällsbeivenheter, efter bildvisningen går alla till La Poste vid Castillet och tar en öl, rosévin blev det för min del. Väl där passade jag på att diskutera vår frågeställning om varför bildmaterialet från förr känns mera i magen än det som presteras idag. Torbjörn Andersson och Pär Lindström som är gamla i gemet och var med på den tiden höll med och diskuterade ivrigt frågan, vad kom vi fram till då? Det får vi ta senare.

Torbjörn Andersson och Pär Lindström diskuterar min nya
kamera, Panasonic DMC-LX3, och kom genast fram till
att den verkade ha allt man kan önska sig, tror jag håller
med faktiskt.


Per Karlsson från Canon, jag och Jan Spångberg har det trevligt på
La Poste.

Perpignan 3

Vilken kväll! Bildvisningen igår kväll var fantastiskt mycket bättre än dagens innan. Vi satt på torget och tittade istället för på amfiteatern, med den fördelen att man kan avnjuta bilderna med ett glas vin och lite pasta. Marcus, Christina Kronér, Malin Walldorf och jag åt gott, skrattade och frossade i bilder.
Nu hittar inte datorn minneskortet så jag lägger in en gammal bild.

Nu är det dags för lunch hos Canon så jag får skriva mera senare. Håll ut!

Perpignan 2

Perpignan dag två startade med en rejäl sovmorgon, vi sov till halv tio, snacka om godis! Det var länge sedan.
Vi valde bort frukosten, istället gick vi ner till ett av torgen och drog i oss en vansinnig mängd mat.
Nu skall vi inte blogga om maten men men...
Marcus, Christian Örnberg, Jan Spångberg beställde "lite av varje", ingen av oss visste egentligen vad det var men, det löser sig... Jag beställde en Sandwich Classique, och fick in 3 stora, dubbla mackor med chevree-ost, torkat kött, inlagd gurka och massa annat gott, allt serverat på en bädd av ruccola, lök och tomat. Jummy! Till detta kom det in en smoothie, en tallrik med musli och frukt, en latte och en ananasjuice! Eh!


Sedan gick vi till Couvent des minimes för att titta på bilder, bilder från världens alla hörn, fast 85% afrika. Vi gick på Horst Faas utställning med bilder från bla Kongo och Vietnam, fantastiska bilder, ärligt talat, fick man inte mera kontakt med människorna på bilderna förr, eller är det jag, vet ej, vad tror ni? Imorgon är det dags för symposium om just det ämnet, finns det en kris inom dagens bildjournalistik? Ser alla bilderna likadana ut? Frågorna är många, men här på plats ser många bilder lika dana ut, man går från den ena väggen till den andra men kan inte skilja på reportagen, kanske ligger det något i det, att det finns en kris.

En annan utmärkt fotograf är Alexandra Boulat, hennes utställning var bra, finns så mycket bra bilder här att man blir mätt, man får stänga av, ta en paus, en öl, lite vatten, softa lite, sedan kan man komma komma igen, börja om. Här finns bilder i det oändliga...Nog om det.

Efter lite vin och snacks vid ScanPix monter på Palais des Congres drog Marcus och jag till hotellet, köpte med oss en flarra Champange, kyld, för en dusch och lite vila innan Kontinents party sätter igång. Blir ett kort besök där innan sniglarna intas.

Perpignan 1-

Äntligen har vi kommit fram till Perpignan och Visa Pour L´Image. Här är varmt, varmare än varmt, 35 grader gubben celcius. Flyget ner till Barcelona var fasligt trångt för benen, man liksom gnuggade öronen med knäna. Men det gick lugnt och städat till, inga luftgropar alls. Väl i Barcelona slängde vi i oss en baguette och en öl sedan in i bussen och vidare till Perpignan.


Bildvisning i amfiteatern, 2000 bildtokar som alla kan
engelska,ändå är allt dubbat till Franska, What? Varför?

Vi bor på hotell Kennedy, litet som bara den men mysigt, mitt i stan, 7 min gångväg till själva bildkvarteren. Härligt, trångt, gammalt, svettigt, bilder, bilder. Sorry, men vi var för trötta denna första kväll och gick hem innan bildvisningen på Campo Santo. Men vi hann se Marcus Marcetic´s bilder innan vi stack. Good stuff. Vi tittade in på Moment´s fest under eftermiddagen, pizza och vin, stötte på Ola Torkelsson som berättade att det hänt lite nytt på hans hemsida, titta här.


Karl Melander känner på värmen utanför bussen.



Det tog över en timma att få ut sin ackreditering, Marcus
Funke väntar tålmodigt. Lite krångel dock, de trodde han
hette "Körkort" !!? Vanligt namn i sverige...
enligt legitimationen.

Ny hemsida

Sent i natt blev min nya hemsida färdig, nästan färdig iallafall. Jag släppte ut den på grönbete i webbhagen, så nu finns den att beskåda för den som vill. Se den HÄR!

Om en timma bär det iväg till Stockholm för övernattning och TIDIGT i morgon bitti drar vi iväg till Visa Pour L´Image i Perpignan, Frankrike. Gud vad trevligt det skall bli. Vi är ett drygt tjugotal som flyger imorgon, säkert är det fler som ansluter nerifrån.
Jag hoppas att nätuppkopplingen på hotell Kennedy är OK, i så fall bloggar jag förmodligen därifrån.

Håll utskik!!