Hasselblad H4D

Hasselblads nya flaggskepp, H4D.
Foto: Hasselblad

Hmf, jag som just bestämt mig för en H2 4shot med uppgraderat bakstycke, och så släpper dom en en efterföljare till 3an. En H4D. Nu? När jag bestämt mig? Vad gör jag nu?
Tänker om?

Fan ta ha-begäret!

Ljusstark bara förnamnet

Photo: http://en.leica-camera.com

Har man typ 80 lax, eller 9995 dollar brännande i byxfickan kan man alltid knalla ner till fotohandlarn och skrapa med sig en Leica Noctilux-M 50mm f/0.95, sen kan man nära på plåta i ett smearsel... Vilken glugg. Jag vill ha!
Fast jag har ju ingen Leica förstås, men den gör väl sig i bokhyllan också, haha.

Annars: Nils Oscar Rökporter! Massor av arom! Knäckigt, fruktigt, mustigt med rökt kornmalt och två sorters humle. Mumsigt värre, men tankarna gick lite år julöl till, vilket ger lite ångest så här mot höstkanten.

Jag mår illa-

och gråter en skvätt...
Jag har precis tittat igenom Stanley Greene´s bok Open Wound, som jag köpte häromdagen.
Jag mår j-vligt illa och ögonen vattnas rätt ordentligt vill jag lova. Fy och usch vad starkt.
Det är rakt på och inga krusiduller. Ett enormt civilt lidande. Historien vänder sig i magen.

Stanley är ju inte objektiv i sitt förhållande till kriget i Chechenien, så man får bara ena sidans tankar så att säga, om man förstår omvärlden rätt så var (eller är) ett ensidigt krig? Om man kan säga så. Checheniens sak är hans sak, liksom.

Köp boken om ni inte redan tittat i den. Eller kom över och kika i den här, över en whisky.

Jens Dresling

Photo: Jens Dresling
Bild från Jens Dreslings bildspel. Titta nu!

Om en månad ungefär har jag varit på Östran i 10 år! Galet, det var bara meningen att jag skulle stanna 3 veckor för praktik egentligen. Men det ena med det andra och vipps, så har det gått tio år. Jag skall säga att jag trivs ju inte riktigt med min märkliga tjänst som bildchef. Att sköta administrativa sysslor samtidigt som man skall plåta alla dagens jobb är inte lätt, allt blir lidande.
Vi har stora problem på tidningen nu. Vi fotografer vill så mycket och får så lite. Redaktionen, redigerarna och ledningen är alla textmänniskor och bilden har mycket liten betydelse på redaktionen. Men vi har planer. Vi skall resa oss. Vi skall ta större plats i framtiden. Jobba på ett annat sätt. Först måste vi få ledningen att inse betydelsen av bilden som kommunikationsinstrument. Det blir en utmaning som heter duga. Spännande!
Men tröttande, att alltid behöva lyssna på gnäll och tjat om varför man stannade 20 minuter på ett jobb istället för att hinna med två till på dom tjugo minuterna.
Vi får se hur länge jag står ut. 10 år skall jag klara iallafall, typ en månad kvar...

En annan man som jobbat länge är Jens Dresling.
Han har varit på danska Politiken i 25 år!! Det firar han med ett bildspel med duktigt med bra bilder.
Titta HÄR! Tog ett tag att hitta länken, klicka på texten under bilden på förstasidan.
Bums!

Visdom

Photo: Mattias Johansson
Äldre herre på gatorna i franska Perpignan. Säkert mycket vis.
Önskar man kunde prata med honom, intervjua honom.
Nästa år skall jag kunna franska!

Jag fick se den HÄR sidan av en slump och jag kunde inte sluta lyssna. Jag är en sucker för sånt här, och vill göra den här typen av grejor själv också. Men vem har tid, vem betalar?
Snart, snart, kanske.



Photo: Mattias Johansson
Det här visar väl bara att vi människor inte längre
besitter någon större vishet, eller?
Varför skall barn av idag behöva ha det så här? Vad är
deras chanser i livet? Visst, man kan ha det värre, men
ändå, va? Skit överallt!?

Stanley Green framför kameran

Stanley Green i Perpignan.
Photo: Mattias Johansson

Jag har plåtat Stanley Green. Coolt tänker jag. Är det tänker du?
Ja.

Vart vi än gick i Perpignan verkade vi stöta på mannen med sjalen, den mystiska mörka mannen med skäggstubb och mustiga färger. Han ser hård ut, kall men ändå på något sätt utstrålar han värme, eller kanske trygghet mer. Mannen som plåtat i Afrika, sovjet, Chechenien, centralamerika, mellanöstern, och en massa ställen till. Mannen som ställt ut bilder på Visa Pour L´Image fler gånger än jag har tår, förmodligen.

Det var Stanley Green.
Jag har bara sett han på bild innan och tänkt att han inte är så gammal, även om han plåtade rockband i slutet av 70-talet, men visst är han till åren kommen, säkert de femtio.
Efter ett besök på Couvent des Minimes, samma tillfälle då vi träffade M9-mannen (läs här) träffade vi på Stanley Green, in person. Jag tvekade lite innan jag frågade om jag fick ta ett porträtt på honom. Han tittade förvånat men pliktskyldigt upp på mig, nääää du Stanley (tänkte jag, men sa något annat på engelska) nu får du allt kämpa lite, look straight into the lens!
Det gjorde han till slut. Lite kall blick, färger, skäggstubb och en känsla av "kom inte för nära, då jävlar". Man blir väl sån av att plåta allt det där han plåtat och sett. Kall liksom, fast varm...

Jag har precis beställt hans bok Open Wound. Gör det du med.

Leica M9

Photo: Leica

Som ni vet fick jag ju ynnesten att redan förra veckan titta på Leicas nya superkamera, Leica M9.
Like in the good times, som dom säger. Killen vi träffade i Perpignan, mannen med västen, mannen med leica M9 hängande över axeln var så övertygad om kamerans förträfflighet att han nästan inte kunde prata.
Men jag vet inte, fattade jag hans engelska rätt så menade han att man aldrig behöver mer än ISO 400 och därför funkar M9 utmärkt. Eh ? Menar han då att man inte bör köra nya leican på mer än 400 eller vad?

Snygg var den iallafall, även tejpad till oigenkänlighet.

Håll ut-det kommer mera

Mitt schema har hopat sig här hemma medans jag varit i Perpignan, så jag hinner inte gå igenom bilderna och minnena idag. Hoppas imorgon.
Hur som helst så jag MASSOR mer att visa och berätta från Visa Pour L´Image, så stay tuned!

Jag skall skynda mig. Nu, två jobb för kvällstidning, trixigt jobb det ena, men jag lurar ut nåt...

Mera vuxenpoäng

Magnus vilar...

Skön utsikt från Perpignans enorma fästning. Blåste satan.


Magnus tar igen sig lite till i den medeltida borgen.


och tydlingen vilade han för mycket, för nu har energi så det räcker och blir över...


Titta hit för fan!


Det är så mycket bilder att titta på att man bara måste ta en paus.

Breakfast at tiffanys

Nej, men väl på Hotell Pam´s mitt i smeten.

Vi gick upp extra tidigt idag för att hinna med iallafall en av frukostarna vi betalat för, skyndade ner till Pam´s. Där väntade en jättefrukostbuffé på oss...Not, det fanns två små baguetter och till dom fick man en liten smörpaket och kaffe på plastmjölk. Besvikelse.

Bilder

Vi var på Couvent Sainte Claire och tittade på bilder tagna av Abbas, Astrada och Miquel Dewever-Plana. Miquels reportage The Other War från våldets Guatemala var starka och bra. Visste ni att 98% av morden i Guatemala aldrig klaras upp.

Vi var också i Castillet, där hittade vi Francois Le Diascorn´s bilder från USA. Riktigt sköna grejor. Enkla, rena bilder från de mest märkliga företelser i amerika. Mycket humor, värme och distans samtidigt på något märkligt sätt. Riktigt kul.

Vandring i Perpignan

Viva la France... Utsikt från Castillet.

Vi tar det med ro

Foto: Mattias Johansson

och besöker lite utställningar, senare. Nu skall vi samla kulturpoäng.

Min mage gör motstånd

Väggprydnader

På Le Boca Boca i Perpignan har dom jäkligt snygga väggprydnader, I´ll tell you!
Stor projektion mot ena väggen och där dök bilden på mig och Magnus upp.
Remy Cortin tog bilden tidigare under dagen, som ni kanske läst innan.
Den loopade och återkom mååånga gånger. Nördigt, men kul.
Festen på El Boca Boca var riktigt trevlig. Champange och snittar, trevligt folk.
Festivalens hövding, eller "Generalen" Mr Jean-Francois Leroy strök förbi oss.
Krigsfotograferna Zalmai, Stanley Green och han med det trasiga ögat, (kommer inte alls ihåg namnet nu så det spar vi till sen) stod precis bakom ryggen på mig och snackade.
Låter jag som en groupie? Vad gör det? Det är kul.
Det var riktigt kul.


Zalmai var glad så det förslog. Foto: Mattias Johansson

Skottlossning

Foto: Mattias Johansson

I förrgår natt blev vårt grannhus beskjutet. Typ tio meter från vårt sovrumsfönster. Vi hörde inget men vi sov ju hårt och andra sidan efter den långa kvällen på La Habanna.
Men ändå, skottlossning. Överhuvud taget verkar polisen här ha mycket att göra. Mycket droger sägs det och visst, många missbrukare går det runt här. Det langas friskt i gränderna i dom lite skummare gränderna.

Igår natt träffade vi på två tandlösa, slitna pundare som ville ha cigaretter, eller iallafall eld. Såg allt annat än trevliga ut. Man skall ju inte stanna men jag blir lite nyfiken på de där människorna ändå så vi stannade och väntade på att dom skulle rulla sin cig och sedan fick dom låna tändaren.
Jag lovar, dom var inte friska i huvudet de där grabbarna. Och dom tjatade och vi fattade inget och dom fattade inget och dom kommer ju inte fatta mer senare heller, det lovar jag.

Nu: mera bilder, mera, mera och så lite till

Foto: Mattias Johansson

Vi var ju inte hemma på Kennedy innan 04.30 igår så vi har sovit LÄNGE idag.
Men nu har vi repat oss, tvättat av oss myntabladsresterna från La Habana och är redo att ta oss an dagens bildskörd!

Till Paul

Foto: Magnus Andersson

Paul, här får man klämma på härliga grejor! Du skulle varit med.

Ligger skönt i handen!
Canons nya 7D.

Bildvisningen då?

Med förra årets sjukt mäktiga upplevelse i bakhuvudet var det med spänning vi satte oss ner på torget vid 21.30 för att ta del av denna fantastiska stämning. Tillsammans med Per och Christina beställde vi gambas och bläckfisk och inväntade bildspelsstarten.

Men den mäktiga musiken uteblev. Jag vet inte, men jag misstänker att dom gjort om "visa pour L´Image-musiken, och nu var den rätt blek och upphottad, inte alls sådär ödesmättad och pompös som förra året.
Och bildspelen var svåra att titta på eftersom skärmen är typ 25x5 meter och dom har lagt in bildtext i ena sidan, sedan kommer nästa text i andra sidan och därimellan blippar det fram små bilder här och där. Gick inte att få något som helst sammanhang i historierna. Knäppt.
Hoppas det blir bättre ikväll. Hoppas.

Men visst, det är ändå helt underbart att sitta där på torget, bland tusentals bildälskande människor!!
Vi är i Perpignan! Vi har det sååå bra!

Vad döljer sig här inne?

David Burnett

Nja, detta är ju inte David Burnett förstås utan Magnus. Vi släntrade in i Canons fotostudio på Palaise de Congresse (helt osäker på stavningen här...) för att bli plåtade.
Och gissa om detta känns stort: Före oss stod David Burnett och blev plåtad, han gick förbi oss och vi sa inte hej, vaför liksom, när man har chansen? Blyga svenskar!

Senare på kvällen blev Magnus bestulen på sin väska med ena printen i. Kanske kan man få en ny?

4 hg smör

Magnus suger i sig smöret och en minimal kopp kaffe.

blev det till frukost igår. På knackig franska fraser lyckades vi med bedriften att beställa omelett med kantareller. Och jag ljuger inte så mycket om jag säger att det var 4 hg smör i den. Det bubblade smör ur den när man tryckte i gaffeln.

Men gosse vad go den var!

Till Daniel

och då menar jag naturligtvis Daniel Nilsson.
Åsa Sjöström och Emma Larsson från Sydsvenska myser Perpignan.

God morgon!

från ett varmt Perpignan! 78% luftfuktighet idag så det är ganska tort ändå...

Perpignan-1

La Poste!


Äntligen framme på Hotell Kennedy.

Overkligt kul att vara här igen. Känns som det var en månad sedan och ändå har ett helt år lagts på lagret.

Vi kom iväg på tok försent från flyget så till Hotell Kennedy i Perpignan anlände vi inte innan typ 23-tiden. Alla bildvisningar var stängda, de flesta uteserveringar likaså, så Magnus och jag fick sno åt oss en kebabpanini på ett litet skumt hak i en gränd, bara vi och the locals. Gott värre då jag inte ätit på 10 timmar.

Sedan blev det ett obligatoriskt nedslag på La Poste, restaurangen där alla samlas efter bildvisningarna i stan. Trevlig stämning. Där träffade jag Pontus Höök som också han skall blogga härifrån, Robert Henriksson och Martin Von Krogh har jag också träffat på och iallafall Robert skulle få ur sig några inlägg, tror jag bestämt. Så ni har mycket läsning framför er!

Vi gick givetvis vilse i gränderna igår natt och sängen fick inte sällskap av min trötta gamla kropp innan 03.05, men nu är vi med igen!

Perpignan-Äntligen!!

Nu är det dags. Jag har packat, klockan är mycket, lite mat och sedan sängen.
När jag vaknar sätter jag mig i bilen upp till storstaden och Arlanda.
Sedan lyfter vi, mot PERPIGNAN!!!!! och Visa Pour L´Image 2009.

Jag möter upp hela det goa PFK-gänget på Arlanda och min rumskompis Magnus anländer först i Barcelona eftersom han flyger från London. Sedan väntar buss i tre timmar, genom vackra spanska landskap och över pyreneerna och en bit genom sydfranska vinsluttningar...

Jag blir tokig bara av att tänka på det. Galet kul.