James Nachtway´s hemliga release

Form eller innehåll

Photo: Mattias Johansson

Idag har jag gått kurs på FOJO. Skrivande för fotografer. Vi skriver för fullt. Kul.
Niklas Holm och Ida Frid är med, vi har gått kurs ihop innan. Det är det som är så härligt med FOJO, att man oftast träffas igen, på en annan kurs, kanske några år senare. Vad har hänt sedan sist, har man bytt arbetsplats, osv. Min kompis/kollega/konkurrent Paul Madej är också med. Skoj.

Ikväll följde jag med Paul till Kalmar Fotoklubbs tillfälliga lokal för att lyssna på Göran Segeholm, som föreläste om bilder och bildens värde, innehåll, form och budskap. Fantastiskt bra!
Göran är egentligen i Kalmar för att undervisa reportrar i att fånga bilden. I samma korridor som vi fotografer lär oss fånga orden...?! Skoj igen.
Det var mycket inspirerande och intressant. Fotoklubbens meddlemmar hade hängt upp bilder på temat "gatubilder" och dessa bedömdes av enhällig jury, nämligen Segeholm själv.

Föreläsningen satte igång viss tankeverksamhet i mitt huvud, jodå tänka er.
Fråga 1: Vad är jag? Fönsterfotograf eller spegelfotograf?
Fråga 2: Vad är jag sämst på? Innehåll, budskap eller form?

Nu måste jag gå och knoppa så jag får helt enkelt fördjupa er i detta vid ett annat tillfälle.
Hoppas jag. Det är spännande teorier. Filosofiskt.
Bilden ovan är från Perpignan i Frankrike, i vilken ruta passar den in tycker ni?
Innehåll, form eller budskap?

Go Tomas, Go Tomas

Photo: Tomas Königsson

Min vän och kollega Tomas Königsson, på Nyheterna i Oskarshamn, gör fina bildspel. Hans senaste (eller näst senaste faktiskt) är riktigt bra. Det handlar om nybildade Oskarshamn Dockers, ett lag som hoppas på att nå den högre serien i Amerikansk fotboll. Se Tomas bildspel HÄR.
Nu var det riktigt längesedan jag själv gjorde ett bildspel. Tråkigt. Till helgen jobbar jag, vore roligt att få tid att göra ett då. Hoppas kan man ju. På Östrans hemsida kan du hitta lite ljudsatta bildspel som jag gjort, men du får leta. De är märkta Audio Slidehows, leta HÄR.

På tal om bildspel så såg jag att dokumentären om Berny Pålsson gick på SVT nu i kväll.
Det var just ett bildspel om den här tjejen som en gång gjorde att jag fastnade för ljudsatta bildspel. Det var Lars Darebergs ruskigt snygga spel om Berny, från 2005 tror jag som jag fick se på en FOJO-kurs i Kalmar. En aha-upplevelse, en ny värld öppnade sig framför mig. Bildspelsvärlden!
Om ni inte redan sett hans bildspel om Berny så se det HÄR. Klicka på 2005.

Nachtway till stan

Photo: James Nachtway.

Idag kom ett mail från Jonas Lemberg, han berättar att James Nachtway kommer till Stockholm 27 september! Och jag kan inte vara där! Det vore kul, jag gillar honom skarpt. Så engererad, så besatt av få berätta sin historia. Avundsvärt. Det svider att missa detta. Det är utställningen "Offering" som har vernissage i samband med Lydmar Hotels öppnande.

Om ni inte har sett/lyssnat på Nachtway´s föredrag i samband med TED Price-award, så gör det HÄR, genast!

I övrigt är det väl lite av en sorgens tid, det nämns nämligen att sajten fotojournalistik.se lägger ner, i brist på tid. Synd.

Nu är det tid för marängsviss, måste gå.

Så är blev den...

Perpignan 8

Sol och bad på stranden i Collioure. På bilden ser vi Marcus, Nicklas
Elmrin med sin Holga och på muren står inte mindre än Lisa Thanner.


Kan det bli bättre?


Sol, marknad, bad i medelhavets salta blå, sjöborrar, rena gator, engelska, glass och massa mysiga affärer. Jag pratar om Collioure, en liten by nära havet dit bussen tog oss efter en god natts sömn, ja vi var ju utvilade eftersom den beryktade Visa Pour L´Image-festen ställdes in.
Skillnaden mellan Perpignan och Collioure är stor. Perpignan känns smutsig, sliten och nonchalant, om än med charmig atmosfär och trevlig bebyggelse som kunde varit väldigt vacker. Collioure däremot, är fantastiskt vacker, med rena, fina gränder, trevligt folk som pratar en del engelska och massor med mysiga affärer-och glass, riktig, hemgjord glass!
Äntligen fick vi bada! Det klara vattnet höll en perfekt temperatur. Lisa Thanner från GP sprang runt och plåtade på stranden och hennes kollega Nicklas Elmrin, som förövrigt gör bra bildspel, se ett HÄR, laddade sin Holga vid strandkanten. Retrokänslan dök upp. Trevligt inslag.


Johan, Jan Olby, Per och Marcus.


Total foto-orgie utbrast på Chez Simone, allt från ost till storögda
torkade fiskar skulle dokumenteras.

Efter ett svalkande bad i medelhavets böljande blå bjöd Mr Canon, Per Karlsson oss på en fantastisk lunch på den lilla restaurangen Chez Simone, vid strandpromenaden. Kyparna kom ut med den ena tallriken efter den andra, innehållande bla Serrano, ost, sardiner, korv, friterad ost, kycklingspett, biff, små torkade hela fiskar, grönsaker, musslor, bläckfisk, bröd och mycket mer.
En fantastisk lunch! Jag shoppade lite champange och en Muskat och sedan bar det iväg mot Perpignan igen för en gemensam avslutningsmiddag på L´Arago någonstans nere vid kanalen.

Avlsutningsmiddag på L´Arago. På bilden syns bla Karl Melander,
Christian Örnberg, Jan Spångberg, Per Karlsson och Christina Kronér.


Resan hem kändes lång, vansinnigt lång, buss i tre timmar, försenat flyg, tre timmar i luften och sedan 5 timmar i bilen. Men det är ju så, man vill ju hem fast man samtidigt vill stanna kvar i den trevliga gemenskapen och den ljumma luften, och alla bilderna...

För att sammanfatta det hela,
Visa Pour L´Image i Perpignan är en upplevelse man inte bör missa, det är otroligt inspirerande och lärorikt att titta på så mycket bra (och lite dålig) bildjournalistik och att få diskutera bilder med, och lyssna till så många duktiga fotografer. Man bör defenitivt åka ner iallafall en gång för att uppleva det hela. Jag åker naturligtvis med nästa år!
Ses vi där?

Perpignan 7

Här är vi ledsna, nedslagna, ömma i fötterna och alldeles ensamma. Den stora avslutningsfesten, den som bla skulle fira att festivalen fyller 20 år, uteblev pga regn. 3000 människor lämnades att håglöst vandra i det ändlöst långa, mörka och blöta gränderna.
Nja, egentligen är ju gränderna ganskar upplysta här i Perpignan om man jämför med hemma, men det blir mer dramaturgiskt så här...

Anticlimax liksom, vi hade laddat för mingel, men allt bara rasade då vakten stängde grinden framför oss och på knackig engelska barskt sa "CANCELD".

Men idag är det bad som gäller, återkommer.

Perpignan 6

Festivalen går mot sitt slut, idag är det sista dagen att titta på utställningarna, vi hade en del kvar, bland annat Care International, som visade pristagarn i "The 2008 CARE International Award for Humanitarian Reportage", nämligen Stephanie Sinclair, hon vann med sitt reportage om könsstympning. Vansinnigt kraftfullt tillsammans med bildtexterna, gjorde ont i magen och ögonen blev faktiskt, om inte fuktiga så iallafall en aning irriterade. I samma utstälning hände bilder från Alixandra Fazzina´s reportage om flyktingsmuggling i Somalia, jag lovar, det här var enormt starkt, särskilt tillsammans med bildtexterna, som var bra.
Dagens irritationsmoment var enligt mig, nu kanske många blir sura på mig, men Paulo Pellergrins verkligt bra, verkligen bra bilder om flyktingar i Irak kunde inte riktigt engagera mig eftersom massa bilder hade samma bildtexter, eller inga alls. Vi snackar anonyma bildtexter, fantastiska porträtt på ensamma, sargade irakier tittandes in i kameran, bra kontakt, och man får bara veta att dom befunnit sig på ett sjukhus i Irak. Jag vill veta vem dom är! Bara ett namn iallfall. Faktiskt. Det berör mig mycket, mycket mer om jag får den typen av kontakt med personen på bilden. Så lite men så stor betydelse för storyn. Det slåt mig att de kvinnliga fotografernas reportage känns mer i magen. De berör mig mer, det känns närmare, smalare, mer genomarbetade.
Den här utställningen var second best det här året, strax efter Horst Faas krigsbilder från 50, 60 och 70-talet.


Axelle De Russé, som vann 2007 års pris i Canons tävling för kvinnliga bildjournalister, visade sitt stora reportage om konkubiner i Kina. De här bilderna känns väldigt enkla, rakt på, inga tekniska krusiduller, och det känns bra nu när man sett mängder med supervidvinkliga, grafisk korrekta krigsbilder, det är en mycket bra, sammansatt story som avslutas när man står vid sista bilden. Många andra, främst de här hårda, tiltade, grafiska krigsreportagen känns inte färdiga, vi får liksom aldrig veta vad som händer, varför det händer osv. Kanske det är det som är skillnaden på reportagen förr och nu?

Ikväll är det dags för GRAND FINALLE, den stora avlsutningsfesten, på Couvent des Minimes.
Kanske blir det tårta, den missade vi igår. Det har vi fått höra skall ni veta.
Vi kände på EOS 50D, kändes ganska trevlig, välbyggd. Igår släppte ju Canon förövrigt en teaser som ger oss en hint om att en ny kamera är på väg, framtidens kamera.
HÄR ser ni teastern.

Nu är det snart dags att ge sig av mot Minimes och lite snittar.

Igår natt när vi gick hem genom gränderna hittade vi den här trevliga
korsningen, perfekt för trötta turister, bara att lägga sig...Eh?