Mot Vadstena

En mycket glad Karl Melander, under förra årets prisfest.

Många är redan där. Daniel Nilsson tex. Inte jag. Än.
Imorgon bitti bär det av mot Vadstena och Årets Bild. Lite nervöst men jag är grymt peppad. Det skall bli fantastiskt roligt. Jag var ju där och tittade förra året. Men jag hade inte skickat in några bilder då. Jag ville liksom ha koll på tävlingens förfarande innan jag deltog.
Jag blev så fruktansvärt inspirerad av alla duktiga fotografer och journalister den där kvällen på Berns att jag lovade mig själv att vara med i år.
Men när det nu var dags att skicka in bilder så satt jag vid datorn och letade och letade, tyckte inte jag hade något att komma med.
Nu är jag naturligtvis glad att jag tog mig samman och skickade in några bidrag. Underbart!
Lite som en dröm. Allvarligt talat. Fasen vad glad jag är.


Minnen från förra årets Årets Bild:

Musiken
-till nomineringarna-grymt skön, spännande och inspirerande.

Jakob Forsell och Torbjörn Andersson
- som jag satt jämte under prisutdelningen. Dom hade mycket kul att berätta.

Kilten- Ja ni vet ju vem den satt på.

GinTonicrace med Segeholm.

Kalle Melander
-glad som få, jag tog en bild på honom i en trapp.

Martin Von Krogh

Kristoffer Appelquist-
som körde standup från scenen, jag skrattade så majskycklingen hamnade i lungsäcken, den vänstra.

De sura vakterna
-på Berns som av någon anledning ville kasta ut mig. Vet fortfarande inte varför...

Kylslagen nattpromenad
-med bland annat Anders Hansson. Vi skulle gå vidare någonstans med helt plötsligt tog jag höger och försvann mot hotellet. Tur var det kände jag dagen efter.

Carolyn Cole
-som höll föredrag och visade sina fantastiska bilder för oss morgontrötta nattsuddare.

Längtan -att själv bli nominerad till pris.


Nu hoppas vi att årets prisutdeling och fest blir lika bra, det får vi väl se till om inte annat!!
Så Dareberg-på med kilten, nu kör vi!

Fotomässan #2

Tjockt med folk och varmt som i en gjutjärnskamin, det sammanfattar
årets mässa. Notera Paul Madej på "telegluggs-podiet" i högra kanten.
Huh, jag vågade inte gå upp på grund av min Nikonallergi,
det liksom kliar i huden...

Se där, det tog ju bara en halv vecka att få in lite bloggning i schemat.
Jag fortsätter på temat fotomässa. Ja vad säger man, mycket folk, mycket grejor, mycket bilder och sååå lite tid. Tok vad stressigt det blir om man skall hinna se allt så vi tog det lite soft och missade nog en del, men men.
Vi gick på Göran Segeholms föreläsning. Riktigt bra och riktigt roligt, han är en grymt duktig talare Göran. Vår reskamrat Boppe fick sig en hel del roligta glirningar, det är nämligen han som är orsaken till att Görans nya bok blev till, eller ja, det var så det sas i föreläsningen iallafall. Men det är typ sant faktiskt. Och teserna i boken har vid otaligt tillfällen testats på medlemmarna i Kalmar Fotoklubb. Till Boppes glädje.


Göran Segeholm snicksnackar med hugade bokspekulanter och
signerar böcker för glatta livet. These ladies var också
spekulanter på min lilla LX3.

Men allvarligt talat, jag måste fråga mig själv eller någon annan:
Varför går alla runt med stora Mark III:or eller D3:or på MAGEN, varför har dom med sig de där stora husen på denna mysmässa. Vad skall dom plåta där liksom, som kräver 15 miljoner pixlar eller så? Och på magen?
Märkligt mysterium. Kul att beskåda dock.

Jag fick mig en kik på Profotos nya blixtar (D1) iallafall. Dom verkar riktigt sköna och smidiga. 36 laxar för paret. Inte fy skam trots allt. Tre fyra stycken räcker nog. Vid större jobb kör man D4.

Mycket fina bilder hängde där. Bla alla nomineringarna i The PGB Photo Award. Första bilden man stötte på var Lasses. Grön och skön. Det var faktiskt den bästa utställningen på mässan.
Pieter Ten Hoopen hade också bilder på väggarna, stora och mörka. Snyggt.


Boppe och Paul nyanlända i Göteborg


Paul tittar bekymrat på en Canon 500mm


Canons Per Carlsson demonstrerar kameror för Paul, som inte kan
bestämma sig vilket märke han skall använda.
För mig är valet lätt. Canon så klart.

Fotomässan i Göteborgl

Nu är vi framme på mässan. Typ 2.5 km kö, men det går rätt fort. Mot utställningarna!

Nära döden

Photo: Mattias Johansson




Kanske lite övertydligt men ändå...
Tycker ni tanken med kyrkan funkar?

Igår kväll var jag i Oskarshamn och träffade en kille som hade voltat med bilen, landat uppochner i en å och fastnat i bilen, under vattnet. Han fick inte upp dörren och låg i vatten upp till halsen i 15 (!!) minuter. Ett dygn senare träffar jag honom och han är ju ganska skärrad fortfarande så jag fick inte med honom tillbaka till ån, fast jag å det ödmjukaste försökte. Men jag förstår honom. Han var trött, mycket trött.
Ni vet, jag går på mina känslor när jag fotograferar, och speglar mina och objektets känlsor på bild, det är så jag fungerar tror jag. Jag är nog som Göran Segeholm säger, en "spegel".
Och David var ju inte speciellt glad efter olyckan om än att han skrattade lite då och då, så bilderna berättar med om en tragiskt känsla, en känsla av vördnad och ödmjukhet inför det faktum att livet snabbt kan ändras eller till och med försvinna. Jag vet inte om det var just de här bilderna Expressen ville ha även att de tyckte dom var bra och snygga. De ville nog ha en mera glad kille på bild, men jag har så svårt att fejka sånt. Känns inte bra för mig. Äkta känslor, annars kan det vara va?

Hur som helst var killen hur go som helst. Jag vet också att han skrev 2.0 på högskoleprovet när han var ung och det är det inte många som gör skall ni veta.

Shiny Things

@Profoto

som Tom Waits sjunger.
07.00 imorgon startar jag upp V6:an, hämtar upp Paul och sedan styr vi mot Nybro för att hämta upp Boppe. Sedan stannar vi inte innan vi är i Göteborg och fotomässan.
Det skall bli kul. Jag skall hålla utkik efter en del shiny things, bla Profotos nya kompaktaggar D1. Dom verkar sköna. Idag körde jag några porträtt hos en optiker. Med mig hade jag två av Profotos Accutehuvuden och ett Pro b7 (?) batteriaggregat. Det väger ju bly. Uppför en smal spiraltrappa skulle jag. Jag var helt slut, nu överdrev jag väl en aning... Det jag vill komma till är att D1orna verkar smidiga och lätta. Samtidigt som man har 7 steg att leka med, från full patte ner till 1/64 dels styrka. Jummy.

Pieter Ten Hoopen har utställning tror jag bestämt. Och en med Christer Strömholm. Och mycket mer. Vem vet, jag kanske får möjlighet att blogga lite därifrån?

Jag glömde visst

Photo: Mattias Johansson

Hanna på Kalmarflyg skickar upp ett plan till Bromma.

Photo: Mattias Johansson

Mumma för gör det självaren. Luftspett för den händige,

vill ha, vill ha och vill ha. Men vad skall jag ha den till?

Nu har alla bloggat om POY i några dagar redan, jag vet! Jag är slapp! Jag är sen!

Men nu har jag en halvtimma ledigt innan jag skall till frisören och göra mig fin inför Årets Bild-festen på fredag. Efter frisören skall jag göra ett jobb åt Expressen, en bra bit från kalmar så det blir en lång dag idag också. Men tro det eller ej igår gick jag hem 18.30 faktiskt. Snudd på rekord.

Det rasar in jobb fortare än jag hinner göra dom just nu, Thomas måste komma hem från sin segelresa snart så jag får andas lite. 

Picture Of the Year var det ja. Jag glömde fullständigt av den tävlingen när jag skickade in bilder. Skumt. Synd. Tråkigt som tusan!

Det hade varit roligt att vara med och tävla där också. 

Kanske med en ljubelbild...eller fem...

Kul att man kan se juryarbetet på nätet, jag har inte hunnit kolla själv, men så fort jag får tid så skall jag försöka. Spännande.

Jag har inte ens hunnit gratulera Johan Bävman till silvret i World Press Photo. STORT grattis till honom och hans underbara albinoreportage. Det skilde sig från mängden tycker jag. Inte bara grafiska bilder på utsatta ungar utan också lite värme och  glädje mitt i allt. Det värmer. Det är starkt att inte bara spela på "hemskhetssträngen" som många internationella journalister gör.

Bra jobbat säger vi till Bävman.

Jag skickade in några bilder till WPP också, de kom inte med, men för ett par veckor sedan fick jag ett mail där en person från WPP undrade lite om bilden, hur jag hade gjort när jag tagit den osv. Jag berättade, och erbjöd mig skicka orginalfilen men det behövdes inte. Dom trodde nog jag vänt bilden i photoshop, men icke.

Kul tänkte jag. Någon har ju bemödat sig med att skänka bilden en stunds betraktande.

Kanske, kanske ser juryn bilden tänkte jag. Men icke. 

Det är roligt att det är så många svenskar som kammar hem priser nu. Fest hela våren liksom.

Kanske man skulle ta sig till Amsterdam i vår...

Vad är det för program Canon släpper? Kan det vara något tro?

Ojdå, nu måste jag iväg för att få barret ansat.

iTimes

Min son säger att jag låter som Alfons.
-jag skall bara-så säger du pappa.
.Mmm, mumlar jag och säger sen,
-Vänta lite Jonathan, jag skall bara...

Jag vet, men jag har mycket att stå i nu.
Imorgon kanske jag hinner blogga.
Eller i veckan iallafall. Eller?

Hur får man mer tid?
Kan man köpa tid på nätet? Typ iTimes kanske?
Någon som har tips?

Min son har en namne bland vinnarna i World Press Photo. Jonathan Torgovnik fick tredje pris i Arts&Entertainment. HÄR pratar han om ett annat reportage, Bollywood Dreams.

I väntans tider

Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge säger man ju. Men imorgon är det dags. Klockan elva offentliggörs vinnarna i World Press Photo. Kanske finns det någon svensk med bland de lyckliga. Jag hoppas på min kollega Tomas Königsson. Jag håller naturligtvis tummarna för mig själv också. Så hårt att dom domnar.

Denna veckan är så sjukt fullbokad att jag inte hinner med allt. Jag får stå i studion hela helgen förmodligen. Nu har jag raskat av mig det mesta men jag har 5 tunga, härliga Atlas Copco-maskiner kvar att ta tag i. Jag får ta dom i "lilla studion" för i vår stora studio har ett företag tillfälligt magasinerat massa prylar inför en flytt. Tur vi har lillen också.

Hasselbladarna får gå varm i helgen. Skall bli riktigt kul. 

Fotonörderi va?

Riggat för sköna luftspett! Imorgon byts MarkIII:an 

mot Hasselbladarn. Då blir det kräm i skärpan.

Rain dogs

Ett kargt kalmarsund, i höjd med Kolboda. FOTO: Mattias Johansson

Hela kalmar ligger i dimma. Inte vacker sjörök direkt, utan tjock, kall, blek och kall dimma.

Det regnar, nästa sekund snöar det, sen regnar det igen. Ush! Jag vill ha vår nu. Jag måste.

Annars är jag glad!

Lika glad är ju Lars, som klivit upp ett snäpp på prislistan i The PGB Photo Award och nu ligger nominerad till pris. Grattis igen!

Nu vänta vi alla på listan över nomineringar i World Press Photo. Spännande. Vi hoppas på ett helt gäng svenskar på pallen. Min kollega Tomas Königsson har en riktigt skön bandybild med. Hoppas. Själv skickade jag in några stycken, för skoj skull.

I helgen är det dags att jobba på tidningen igen. 

Nu kom jag att tänka på en kille jag träffade i en lägenhet i Perpignan, På Visa Pour L`Image. Det var Per Anders Petterson, hans bilder är inspirerande. Se mer HÄR.

Han lade en leica M7 framför mig, på pizzabuffébordet, jag dreglade dubbelt, både för pizzan och leican.

Nu tar jag fredag och avnjuter lite kväll med min familj.

Sydsvenskan och deckare

Photo: Mattias Johansson

Ett jobb jag gjorde åt Sydsvenskan härom veckan på författaren Tomas Arvidsson gick i gårdagens tidning. Det var riktigt snyggt. Dom är grymma där nere. Resultatet kan ni se på Lars Darebergs blogg. Kolla HÄR. Det kallar jag mysig service det.

Det var ju extra kul att man fick ettan till på köpet. 

Det var ett skönt jobb. Tomas Arvidsson har skrivit en bok om att vara morfar/farfar. Att man skall ta vara på tiden med barnbarnen, att man skall engagera sig. Våga vara morfar/farfar. Annars är det ju ofta mormödrarna som tar för sig.

Jag hängde där ett par timmar. Det hände inte så mycket men det blev en kort promenad och lite fika. Det var mysigt, körde ett mjukt och varmt bildspråk för att tilltala föräldrar och morföräldrar. Barnen var roliga och inte alls blyga för farbrorn med den stora kameran. Dom frågade hela tiden:

-När skall du gå?

-När jag är klar, svarade jag.

-När är det?

-Sen.

Vi pratade mycket tidning också, Tomas och jag. Han har jobbat på både Östran och Barometern i sina dagar.

 

Efter krogen

Foto: Charlotte Johansson

Plötsligt stod den framför mig, förföriskt viskande på min uppmärksamhet, köp mig köp mig!

Och inte behövde den viska särskilt länge. Med förbluffande snabbhet gled den ner i kundvagnen, samtidigt som mina smaklökar skakade av ivrighet att inmundiga den nya marmeladen.

Macallan, 10 år. Denna sherrylagrade gudadryck (visserligen inte Irish men ändå) har dom blandat i smaskig apelsinmarmelad. Jag blir galen av lycka när jag ser sånt. 

Genast hem, fram med ett knäckebröd och lite vällagrad herrgård, !!!!! behöver jag säga mer!

Perfekt att ta till när man kommer hem från krogen, vilket inte blir så ofta nu för tiden, och man är sugen på en whisky men inte klarar mer. Här får man smaken men inte sjukan, perfekt.

Rekomenderas.

Vad hade detta med foto eller journalistik att göra? 

Inget.

Men kul, gott och nödvändigt för själen.