Perpignan 8

Sol och bad på stranden i Collioure. På bilden ser vi Marcus, Nicklas
Elmrin med sin Holga och på muren står inte mindre än Lisa Thanner.


Kan det bli bättre?


Sol, marknad, bad i medelhavets salta blå, sjöborrar, rena gator, engelska, glass och massa mysiga affärer. Jag pratar om Collioure, en liten by nära havet dit bussen tog oss efter en god natts sömn, ja vi var ju utvilade eftersom den beryktade Visa Pour L´Image-festen ställdes in.
Skillnaden mellan Perpignan och Collioure är stor. Perpignan känns smutsig, sliten och nonchalant, om än med charmig atmosfär och trevlig bebyggelse som kunde varit väldigt vacker. Collioure däremot, är fantastiskt vacker, med rena, fina gränder, trevligt folk som pratar en del engelska och massor med mysiga affärer-och glass, riktig, hemgjord glass!
Äntligen fick vi bada! Det klara vattnet höll en perfekt temperatur. Lisa Thanner från GP sprang runt och plåtade på stranden och hennes kollega Nicklas Elmrin, som förövrigt gör bra bildspel, se ett HÄR, laddade sin Holga vid strandkanten. Retrokänslan dök upp. Trevligt inslag.


Johan, Jan Olby, Per och Marcus.


Total foto-orgie utbrast på Chez Simone, allt från ost till storögda
torkade fiskar skulle dokumenteras.

Efter ett svalkande bad i medelhavets böljande blå bjöd Mr Canon, Per Karlsson oss på en fantastisk lunch på den lilla restaurangen Chez Simone, vid strandpromenaden. Kyparna kom ut med den ena tallriken efter den andra, innehållande bla Serrano, ost, sardiner, korv, friterad ost, kycklingspett, biff, små torkade hela fiskar, grönsaker, musslor, bläckfisk, bröd och mycket mer.
En fantastisk lunch! Jag shoppade lite champange och en Muskat och sedan bar det iväg mot Perpignan igen för en gemensam avslutningsmiddag på L´Arago någonstans nere vid kanalen.

Avlsutningsmiddag på L´Arago. På bilden syns bla Karl Melander,
Christian Örnberg, Jan Spångberg, Per Karlsson och Christina Kronér.


Resan hem kändes lång, vansinnigt lång, buss i tre timmar, försenat flyg, tre timmar i luften och sedan 5 timmar i bilen. Men det är ju så, man vill ju hem fast man samtidigt vill stanna kvar i den trevliga gemenskapen och den ljumma luften, och alla bilderna...

För att sammanfatta det hela,
Visa Pour L´Image i Perpignan är en upplevelse man inte bör missa, det är otroligt inspirerande och lärorikt att titta på så mycket bra (och lite dålig) bildjournalistik och att få diskutera bilder med, och lyssna till så många duktiga fotografer. Man bör defenitivt åka ner iallafall en gång för att uppleva det hela. Jag åker naturligtvis med nästa år!
Ses vi där?